Bibeln och vetenskapen:

Är Bibeln en handbok i naturvetenskap?

Bibeln kan naturligtvis ge människan en grund för att lita på sitt förnuft som verktyg för att förstå tillvaron, och dessutom ge en inledande förklaring till den här världens ursprung. Men det huvudsakliga temat för Första Mosebokens texter är inte att ge en...

Gamla Testamentets trovärdighet

Antireligiösa kritiker beskriver gärna Gud och Bibeln som ett ”bronsåldersprojekt”. I sak är detta riktigt, men samtidigt är de böcker som utgör Gamla Testamentet förbluffande fylliga och starka som historiskt källmaterial, givet deras tidiga tillkomst. När det gäller...

Nya Testamentets trovärdighet

Nya Testamentet (NT) är precis som Gamla Testamentet (GT) en blandning av olika sorters böcker. I NT dominerar breven de 27 böckerna och här finns även den eskatologiska Uppenbarelseboken. När det gäller historisk trovärdighet har dock de fyra evangelierna och...

Hur ska man förstå urhistoriens släktlistor?

Bibelns elva första kapitel kallas allmänt för urhistorien. Det är historien från skapelsen fram till Abraham. I de här kapitlen finns det fyra släktlistor. Hur ska man läsa och förstå dessa? I den här artikeln försöker jag besvara två frågor: Kan man förvänta sig att...

Bibeln och arkeologin

Arkeologi är ett väldigt brett forskningsfält som kan delas upp i två övergripande områden, klassisk arkeologi och antropologisk arkeologi. Klassisk arkeologi fokuserar på civilisationer och förhistoriska samhällen, medan antropologisk arkeologi fokuserar på människans uppkomst och levnadsförhållanden från det som ofta brukar kallas ”förhistorisk” tid. Den gren som bibliska arkeologer fokuserar på är klassisk arkeologi.

Biblisk arkeologi växte fram under slutet av 1800-talet men fick sitt stora uppsving under 1920 talet då det nuvarande Israel kom under brittiskt protektorat. År 1890 kom William Matthew Flinders Petrie till Mellanöstern för att påbörja utgrävningar. Han gjorde i första hand utgrävningar i nuvarande Israel och Egypten, men de områden som Gamla testamentets berättelser handlar om sträcker sig från nuvarande Iran, Irak, Östra Turkiet, Syrien, Libanon, Israel/Palestina, Jordanien, Egypten och Norra Sudan. Petries arbete med att kategorisera keramiska fynd skulle lägga grunden för datering av all arkeologi i denna del av världen. Genom att studera keramiska fynd kan man tidsbestämma vilken tidsepok som andra fynd från samma jordlager kommer från. Detta är viktigt om man saknar skriftliga källor som kan positionera fynden, eller fynd som kan genomgå kol-14 tester.[1]

Med Bibeln i hand och med metoden att datera keramikskärvor har många arkeologer – en av de mer kända är William Foxwell Albright – hittat många fynd som stärker Bibelns trovärdighet. Men det finns också ett antal arkeologer, ofta kallade för minimalister, som mer eller mindre väljer att tolka sina fynd på ett sätt som motbevisar Bibeln och dess berättelse. De som väljer att se Bibeln som en historisk källa kallas för maximalister. Följande är ett antal av de fynd som styrker Bibelns trovärdighet.

Merneptahstelen

Merneptahstelen är en sten som restes av kung Merneptah i Egypten någon gång mellan 1224 och 1214 f Kr. På stelen finns en inskription som talar om hur Merneptah besegrade folkgrupper i Libyen och Syrien och nuvarande Israel. I texten nämns Israel som en folkgrupp. Detta fynd styrker därför att Israel fanns som en enhet i Kanaans land under denna tid, något som vissa har hävdat skulle vara en konstruktion från efter kung Davids regeringstid (David levde runt slutet på 1000 talet f Kr). Detta är den äldsta källan som hittats som nämner Israel. Texten har också likheter med vad som finns i de historiska böckerna Josua, Domarboken samt Samuels- och Krönikeböckerna. Detta styrker till viss del åldern på Bibelns texter.[2]

Josuas erövring av Kanaan

Arkeologer har gjort utgrävningar på de platser där städerna Jeriko, Aj, och Hasor låg och har då funnit tydliga tecken på stor förstörelse från den tid då man tror att erövringen utspelade sig. Detta styrker den berättelse som vi kan läsa i Josua bok kapitel 5–8 och kapitel 11. Även om arkeologer inte är överens om när exakt erövringen utspelade sig styrker dessa fynd Bibelns text om vad som under denna tid pågick i Kanaan.[3]

Davids hus-inskriptionen

Kung David var länge ifrågasatt av vissa bibelforskare som ansåg att bevisen för att han funnits inte var starka nog. De jämförde honom med den mytologiske Kung Arthur. Men 1993 fann ett team som leddes av Avram Biran en inskription på en stele i staden Dan som hade rests av en kung som talar om hur de hade besegrat ”kung Joram, Ahab son, kung av Israel och Ahaziah, Jorams son, från Davids hus.” Stelen dateras till det 9:e århundradet före Kristus. Att dessa kungar nämns som ättlingar till David på en stele rest av icke-israelitiska kungar styrker att David sågs som den som inledde kungaätten i Israel och därmed var en verklig person. Detta styrker texterna i andra Kungaboken om Joram men också hela berättelsen om kung David.[4]

Sanheribs prismor

Sanherib var kung i Assyrien år 704–681 f.Kr. Arkeologer har hittat tre prismor på tre olika platser i Mellanöstern som bland annat beskriver den kampanj som Sanherib ledde mot kung Hiskia av Juda efter att denne gjort revolt mot Assyrien. Den prisma som upptäcktes av Robert Taylor i Nineve år 1830 tillhör de äldsta kilskriftstexter som har hittats och har spelat en viktig roll i hur arkeologer förstår kilskrift från Assyrien. Prismorna beskriver kampanjen på lite olika sätt men stämmer i många avseenden väl med det som Bibeln säger om kung Hiskia i Andra Kungaboken 18:1–20:21 samt Jesaja 36:1–39:8.[5]

Kyros cylinder

År 1879 hittade Hormuzd Rassam en cylinder i lera med kilskrift på i nuvarande Irak. Den härstammar från kungen av Babylonien, Kyros den andre, som regerade under Esra och Nehemjas tid. Cylindern nämner inte Israel, Esra eller Nehemja specifikt men beskriver processen om att låta folk återvända till sina hemländer och bygga upp sina altaren till sina gudar igen, vilket Esra och Nehemja tillåts göra. Denna cylinder styrker på så sätt trovärdigheten i texterna i Esra, Nehemja och i Jesaja 45.[6]

Dödahavsrullarna

Dödahavsrullarna hittades i slutet av 1946 eller början av 1947 av några arabiska herdar som letade efter sina får i öknen nära Döda havet. Bland fynden har man hittat delar av alla texter från Gamla testamentet förutom Esters bok. De är de äldsta bevarade texterna från Bibeln och är daterade till andra århundradet före Kristus. Vad som är anmärkningsvärt med texterna är hur lika de är de hebreiska texter vi har som har kopierats genom historien, de så kallade masoretiska texterna. Dödahavsrullarna visar hur noggranna de som genom historien har kopierat Bibelns texter har varit och är ett bevis på att ingen har manipulerat texten.[7]

Papyrus 52

De hittills äldsta manuskripten med text från Nya testamentet hittades i Egypten. Det äldsta fragmentet ibland dem kallas P52 (det står för papyrus och nummer 52). Detta papyrusfragment är daterat till runt år 130 efter Kristus och innehåller text från Johannesevangeliet. Johannesevangeliet är erkänt som det yngsta av evangelierna, alltså det som skrevs sist. I och med att texten hittades i Egypten måste originaltexten ha skrivits ett bra tag innan denna kopia skrevs och transporterades hela vägen till Egypten. Detta styrker att de andra evangelierna skrevs under det första århundradet efter Kristus, då många ögonvittnen till händelserna som beskrivs i evangelierna fortfarande var i livet.

Några andra fynd som det inte finns plats att beskriva här är Silverrullarna som hittades av Gabriel Barkay. Det finns flera signetringar från kungar nämnda i Bibeln, en inskription från Hiskias tunnel, översteprästen Kajafas gravurna, Paulus följeslagare Erastus omnämns på en gatsten i Korint, och rester från teatern i Efesus där de samlades för upproret i Apostlagärningarna 19. Det finns mycket information om dessa fynd på internet.

Det är viktigt att komma ihåg att även om arkeologiska fynd kan visa på att Bibeln beskriver faktiska händelser kan de inte i sig bekräfta att Bibeln är gudomligt inspirerad. Arkeologin är också begränsad i hur den kan bekräfta att Bibelns mirakler är faktiska händelser och motbevisa att de har ägt rum. Man behöver därför undvika två ytterligheter. Det är viktigt att inte vara för snabb med att säga att något bekräftar Bibeln innan detta är styrkt. Men man behöver inte heller vara rädd för att se arkeologiska fynd som en del av de fakta som styrker Bibelns trovärdighet. Det finns många fler fynd än de som har nämnts i denna korta artikel som kan sägas styrka olika berättelser i Bibeln.

Samuel Svensson

[1] James K. Hoffmeier, The Archaeology of the Bible (Oxford: Lion Hudson Ltd, 2008).

[2] Victor H. Matthews och Don C. Benjamin, Old Testament Parallels: Laws and Stories from the Ancient Near East (Mahwah: Paulist Press, 2006), s 97.

[3] James K. Hoffmeier, The Archaeology of the Bible, s 65–70.

[4] Victor H. Matthews och Don C. Benjamin, Old Testament Parallels, s 170.

[5] Ibid, s 190–191.

[6] Ibid, s 207–208.

[7] James K. Hoffmeier, The Archaeology of the Bible, s 24.