Är Gud bara något som vi människor har inbillat oss? Det må vara omedvetet och oavsiktligt, men fortfarande – är Gud ett mänskligt påhitt? Det finns ett experiment där människor säger sig ha fått övernaturliga upplevelser när de haft på sig en hjälm. En majoritet ska...
Är tron på Gud något medfött?
Om Gud verkligen finns, vore det inte logiskt att vi naturligt trodde på honom? Om vi antar att denna fråga är rimlig skulle barns naturliga tendens att tro på Gud (eller gudar) kunna ses som ett stöd för Guds existens.
Nyateister så som Richard Dawkins har tidigare sagt att religion är något som indoktrineras hos barn och som de därför behöver skyddas mot.[1] Detta menar vissa forskare inte stämmer utifrån forskningen om hur barn tror. En sådan forskare är Justin L. Barrett, professor i utvecklingspsykologi och författare till boken Born believers: The Science of Children’s Religious Beliefs.[2] I boken beskriver Barrett att barn verkar har en naturlig förmåga att tro på och förstå Gud/gudar (framöver, för enkelhetens skull, ”Gud”). Detta har observerats i flera kulturer och gäller även när barnet växer upp i en familj som inte är religiös eller troende.
Enligt den forskning som Barrett beskriver får alltså inte Dawkins indoktrineringsidé något stöd. Detta beror på att barn inte behöver lära sig att tro på Gud, utan att det är en naturlig tendens som kommer fram med en helt “vanlig” uppväxt. De behöver självklart ha hört talas om Gud i sin omgivning – vilket barn i de flesta kulturer brukar göra – men de behöver inte ”tvingas” att tro på Gud. Det verkar helt enkelt som att barn har lättare att naturligt tro på vissa saker, med lite påverkan från vuxna, och en sådan sak är tro på Gud.
Barns naturliga tro på Gud baseras på att de naturligt förstår vissa saker, till exempel:
1) Det finns en skillnad mellan objekt och subjekt/agenter. Agenten (t ex en person eller katt) kan agera, medan ett objekt (t ex en boll) bara kan reagera. En boll rör sig sålunda bara om den får påtryckning, medan en person viljemässigt kan röra sig.
2) Subjekt/agenter agerar mot ett mål. En person rör sig till exempel för att komma fram till ett annat ställe.
3) Subjekt/agenter behöver inte vara människor. Även en katt är en agent, men den ser inte ut som en människa.
4) Subjekt/agenter behöver inte observeras för att förstå att de finns och agerar i världen. Du kan förstå att katten slog ner vasen medan du sov, trots att du inte såg den.
Dessa fyra ting verkar barn förstå redan under sitt första levnadsår. De är viktiga bitar för att de senare ska navigera i den sociala världen med andra människor, men också för att naturligt förstå Gud.
Lite äldre barn har också en naturlig tendens att se ordning, design och agentskap i sin omvärld – barn tror att det finns en anledning till att saker ser ut som de gör i världen. Vuxna gör också detta, men barn gör det i högre grad. Till exempel kan ett barn tro att ett träd med en hängande gren skyddar stubben nedanför grenen, eller att en spetsig sten i skogen finns där för djuren att klia sin päls på. Denna tendens kallas för “hypersensitive agency detection device” (HADD) inom kognitiv religionspsykologi och innebär att vi är känsliga för att upptäcka agentskap i vår omvärld.
Tillsammans gör ovan beskrivna tendenser och förståelse att barn inte har svårt att anamma en tro på Gud – Gud är en mäktig agent som inte syns men som kan påverka och skapa saker. I samband med att barn har hört talas om Gud i sin kultur blir dessa tendenser en grogrund för att utveckla tro på Gud, men också tro på en övernaturlig orsak till universum och ett liv efter detta (det senare på grund av att barn också naturligt tycks göra en distinktion mellan kropp och själ/medvetande, särskilt efter döden). Detta har man alltså sett hos barn oavsett kultur, men kulturen påverkar sedan i det specifika, till exempel hur livet efter detta kommer att se ut, hur universum skapades eller hur man kan förstå Gud.
Barn verkar också göra en naturlig distinktion mellan Gud och människor som agenter, utan att de nödvändigtvis har fått lära sig detta från vuxna. Till exempel förstår barn att Gud, till skillnad från människor, inte börjar eller slutar leva,[3] att Gud ser, hör och minns saker som människor inte tenderar att göra[4] och att Gud vet saker som de inte tror att människor vet.[5][6]
Barretts förklaring till en naturlig tendens att tro har också kritiserats och ifrågasatts. Kritiker har till exempel påpekat att barns tendens till gudstro är något som både gudstroende, oavsett religion, och ateister kan använda sig av för att poängtera varför deras livsåskådning är den mest trovärdiga (och vice versa, kritisera andra livsåskådningar med teorin).[7] En teist kan till exempel hävda att barns naturliga gudstro pekar mot att Gud finns och därmed har skapat en sådan tendens. En ateist kan å andra sidan peka på att barns naturliga tro är ytterligare ett skäl till att så många tror på Gud trots brist på bevis.
Trots att en teist inte skulle hålla med en ateist i just den senare kritiken (att gudstro saknar bevis) kan det finnas skäl att inte dra för stora växlar på barns naturliga tendens att tro på Gud. Däremot är det fortfarande riktigt att om Gud finns och därtill har en önskan att få en relation med oss – som kristendomen hävdar – då är det rimligt att det finns en naturligt inbyggd tendens att tro på honom.
Hajdi Moche
[1] https://www.irishtimes.com/news/education/richard-dawkins-children-need-to-be-protected-from-religion-1.2116281
[2] J. L. Barrett, Born Believers: The Science of Children’s Religious Belief, New York: Simon and Schuster 2012.
[3] E. R. R. Burdett & J. L. Barrett, “The circle of life: A cross-cultural comparison of children’s attribution of life-cycle traits” i British Journal of Developmental Psychology 34/2 (2016): s 276–290. https://doi-org.e.bibl.liu.se/10.1111/bjdp.12131
[4] E. R. R. Burdett, T. Greenway & J Barrett, “Children’s developing understanding of the cognitive abilities of supernatural and natural minds: Evidence 26 from three cultures” i Journal for the Study of Religion, Nature and Culture 14/1 (2020): s 124–27, 151.
[5] J. L. Barrett, R. A. Richert & A Driesenga, “God’s Beliefs versus Mother’s: The development of nonhuman agent concepts” i Child Development 72/1 (2001): s 50–65.
[6] N. Knight, P. Sousa, J. L. Barrett & S Atran, “Children’s attributions of beliefs to humans and God: Cross-cultural evidence” i Cognitive Science 28/1(2004): s 117–126.
[7] J. J. Exline, D. F. Bradley, A. Uzdavines & N. Stauner, “God belief as an innate aspect of human nature: A response to John Shook and questions for Justin Barrett” i Method & Theory in the Study of Religion 29/4–5 (2017): s 387–399.