Biologisk evolution VIII: Evolutionens mekanismer

Härefter följer rubriken ”Evolutionens mekanismer”. Här rekapitulerar författarna vad som beskrevs i det femte kapitlet om mutationer som den variationsskapande mekanismen och fokuserar sedan på selektionen.

Författarna har valt att skapa en rubrik som lyder ”Evolutionen saknar syfte och mål”. Där läser vi bland annat:

”Evolutionen saknar etik och moral enligt vårt mänskliga sätt att se, och den saknar även ett tydligt mål. Att evolutionen inte har ett långsiktigt syfte som är fastlagt en gång för alla finns det många exempel på.”

Som belägg för påståendet hänvisar författarna till valarnas evolution. ”Experter menar att de ’fyrfota djuren’, teropoderna, ’klev upp på land under Devonperioden, men deras evolution har gått i den riktningen att sentida ättlingar i flera fall har anpassats till ett liv i vattnet igen.” Man hänvisar här till ett par fördjupningsavsnitt, där det första har rubriken ”Evolutionen saknar mål. Upp på land – och ner i vattnet igen”. Där behandlas några så kallade mellanformer i form av groddjuret Ichtyostega, kräldjuret Dimetrodon, däggdjuret Morganucodon (felstavat i läroboken), moderkaksdäggdjuret Eomaia, den förmodat amfibiska däggdjursgruppen Mesonychidae, det förmodat vattenlevande däggdjuret Pakicetus och slutligen Bacilosaurus, som trots sitt namn (”saurus” betyder ödla) beskrivs som ett ”simmande däggdjur, föregångare till dagens valar”.

Det andra fördjupningsavsnittet har rubriken ”Elefanten som älskar vatten”. Vi läser:

”Däggdjuren utvecklades på land för ca 200 miljoner år sedan. För ca 60 miljoner år sedan kom några av utvecklingsgrenarna att leda till en återanpassning till liv i vatten (akvatiskt), som t.ex. valar och delfiner (hänvisning till föregående fördjupningsavsnitt). Andra anpassade sig bara delvis, dvs. när djuret lever mesta delen av sitt liv i vatten men reproducerar sig på land. Detta gäller för t.ex. sälar, sjölejon och havsuttrar… Sirenerna (sjökor) och elefanterna har en gemensam stamfader, Moeritherium som levde för runt 40 miljoner år sedan. Sirendjuren utvecklades och anpassades helt till ett akvatiskt liv, medan en annan utvecklingslinje gick tillbaka till ett liv på land. Ättlingarna till dessa är dagens elefanter (ordningen snabeldjur).

Det senaste motiveras bland annat med att ”[e]lefanten älskar vatten och är en duktig simmare.”

En illustration visar hur en urindivid utvecklar genetiska ”varianter” genom slumpmässiga förändringar (mutationer). På grund av ”miljöns tryck” uppträder en kamp för tillvaron bland individerna med de olika genvarianterna varvid vissa varianter selekteras fram och merparten dukar under. Det här är alltså den klassiska neodarwinistiska synen på evolution.

Kommentar

Återigen lämnar författarna vetenskapliga resonemang och förklarar indirekt för eleverna att etik och moral är mänskliga – och därmed evolutionära – konstruktioner. Syfte, mål och mening i tillvaron förnekas. – Men bara i fråga om evolutionen kanske någon läsare invänder. Ja, men evolutionen framhålls inte som en hypotes eller filosofisk hållning (vilket den i realiteten är) utan som den faktiska bevisade sanningen om hur allt levande, inklusive människan blev till. Saknas etik, moral, syfte och mål i evolutionen så kommer dessa existentiella begrepp obönhörligt att förpassas till det subjektiva och relativa området. All grund för absoluta värden och objektivt gott och ont suddas ut. Det är en självklar slutsats som varje gymnasist är kapabel att dra. Spelar det någon roll om man som tonåring går ut i livet med övertygelsen att ingenting absolut rätt, fel, gott eller ont existerar och att all absolut mening med livet är en vetenskapligt bevisad illusion. Författaren till den här läroboksgranskningen tror att det gör det.

Det stöd som läroboksförfattarna presenterar för sin slutsats är hypotesen att fiskar utvecklade ben och vandrade upp på land och blev fyrfotadjur, varav vissa senare återvände till havet i form av valar eller sirendjur. Valarna förblev i havet medan de sistnämnda återvände till land, förlorade sina anpassningar för vattenliv och blev elefanter.

Valarnas evolution är en klassiker som fascinerar många. Teorin (hypotesen) bygger på slutsatser från ett begränsat antal fossilfynd. En kritisk analys av teorin finns på många ställen i den kreationistiska litteraturen. En lättillgänglig och humoristisk sådan analys är i form av ett par tiominutersvideor från Discovery Institute.[i] Du finner dem här och här. Videorna har kritiserats från evolutionärt håll, men kritiken bemöts här och här.

Av naturliga skäl är graden av spekulation omvänt proportionell mot mängden tillgängliga data. Så är fallet med valarnas evolution och som vi snart ska se även vad gäller människans evolution. Och när hypoteser är spekulativa kan det vara klokt att reflektera på egen hand: Tycker jag verkligen att den här hypotesen låter rimlig i relation till de fynd som den baseras på? När det gäller valarnas evolution är det definitivt värt att tänka efter.

Göran Schmidt

[i] Discovery Science News Channel är Discovery Institute’s Center for Science & Cultures officiella youtubekanal.