Klostren som vetenskapliga laboratorier

I populärkulturen utmålas gärna de medeltida klostren som bakåtsträvande och stelbenta platser, allt annat än arenor för förnuft och framsteg. Den bilden är dock så inkorrekt som den kan vara. Klostren var nämligen några av medeltidens viktigaste arenor för tekniska framsteg.

Den indisk-amerikanske historikern Vishal Mangalwadi förklarar att den kristna människosynen var avgörande för den uppfinningsrikedom som flödade ur klosterrörelsen. Icke-kristna kulturer hade inga problem med att låta slavar, kvinnor och barn utföra meningslösa arbetsuppgifter som annars kunde utföras med hjälp av maskiner och andra hjälpmedel. Den kristna människosynen utgick däremot från principen att varje människa äger en grundläggande värdighet och har ett pund att förvalta med sitt liv.

Därför skapades några av medeltidens viktigaste uppfinningar just i klostren. De anlade vattendrivna kvarnar och de vidareutvecklade hjulet för att bygga skottkärror och andra tekniska innovationer som förenklade arbetet. Klosterväsendet var också med och utvecklade och skapade en efterfrågan på hjälpmedel som glasögonen och klockor, och drev på så sätt ytterligare på den intellektuella utvecklingen i Europa.

Embryon till flera av dessa uppfinningar fanns visserligen i andra kulturer, men hinduismens kastsystem, islams försiktighet inför att ta steg utanför Allahs uppenbarelse, samt den syn på slavar och kvinnor som naturlig arbetskraft för okvalificerat kroppsarbete, gjorde att tillräckligt starka drivkrafter för en teknisk utveckling saknades i andra kulturer. Den bibliska människosynen var helt enkelt en central orsak till att det tekniska genombrottet skedde just i Europa.

Per Ewert