Den västerländska civilisationen formades och växte fram på basis av kulturarvet från Aten, Rom och Jerusalem. Det är ett kulturarv med stor bredd och många inre spänningar, vilket bidragit till nya synteser i kultur och samhälle under snart två årtusenden....
Kristendomen och sjukvården
Det finns två huvudsakligen symboler som används för att illustrera sjukvårdens närvaro i Europa, och även på många andra håll. Den ena är ett rött kors, med ett uppenbart ursprung i den kristna tron. Men det finns också en annan symbol som många har sett, men kanske inte reflekterat över ursprunget till: en orm som slingrar sig kring en stång. Symbolen framstår som underlig för den som inte studerat sin Bibel.
Bilden är nämligen hämtad från Fjärde Moseboken 21, där Israels folk blir bitna av giftiga ormar. Som botemedel uppmanar Gud Mose att ta en orm av koppar och sätta upp på en påle – och var och en som fäster sin blick på ormen på pålen blir frisk. Denna symbol, som ytterst går tillbaka på bilden av Gud som den övernaturlige läkaren, har alltså blivit symbolen för att beskriva också sjukvården i allmänhet.
Även om inte alla känner till sjukvårdens symboler finns det fler sätt att förstå kopplingen mellan kristen tro och sjukvård. I Romarriket, där den kristna tron först blev en större folkrörelse, fanns det ingen organiserad vård vare sig av sjuka eller av personer med andra sociala problem. I takt med att den kristna kyrkan växte sig större blev det däremot naturligt att de kristna tog ansvar inte bara för människors andliga, utan också deras fysiska hälsa och liv.
De dominerande filosofierna runt Medelhavet vid denna tid betraktade omtanke som en riskabel impuls som det var klokast att hålla tillbaka. Inte heller Romarrikets olika religioner visade någon större medömkan gentemot de sjuka, något som blev särskilt tydligt i tider av pest och epidemier. Men det fanns en grupp som var annorlunda än de flesta andra, och det var de kristna. Dessa lutade sig mot Jesu gärningar och hans budskap om att älska sin nästa som sig själv och att vara den ”gode samariern” som tar sig an den sjuke och skadade (jfr Luk 10:23ff).
Cyprianus, biskop av Kartago, och Dionysius, biskop i Alexandria på 200-talet berättar båda om hur de kristna i deras städer under en stor pestepidemi tog ett ansvar som gick långt utöver vad en moden smittskyddsmyndighet skulle godkänna. De gav mat och vatten till de lidande, de gav dem tröst och hjälp i deras sjukdom, och inte så få av dem blev själva smittade och avled. De kristnas kärlek och offervilja visade omgivningen att den kristna tron var annorlunda än alla andra filosofier och religioner i Romarriket – med stark kyrklig tillväxt som följd.
Sedan dessa dagar har kristendomen färdats över jorden, och det glada budskapet om Jesus har sällan bara handlat om själens frälsning. När kyrkan har nått nya regioner har den normalt också tagit med sig sjukvårdspersonal och byggt sjukhus. Den har tagit ansvar både för människors andliga och fysiska hälsa. Sjukvården är därmed en samhällsfunktion med en stark förankring i den kristna tron – på flera plan.
Per Ewert