Antireligiösa kritiker beskriver gärna Gud och Bibeln som ett ”bronsåldersprojekt”. I sak är detta riktigt, men samtidigt är de böcker som utgör Gamla Testamentet förbluffande fylliga och starka som historiskt källmaterial, givet deras tidiga tillkomst. När det gäller...
Är Bibeln en handbok i naturvetenskap?

Bibeln kan naturligtvis ge människan en grund för att lita på sitt förnuft som verktyg för att förstå tillvaron, och dessutom ge en inledande förklaring till den här världens ursprung. Men det huvudsakliga temat för Första Mosebokens texter är inte att ge en naturvetenskaplig redogörelse för skapelsen, utan snarare att förklara tillvarons yttersta ursprung.
Annorlunda uttryckt: Naturvetenskapen försöker besvara frågan Hur? – hur fungerar fotosyntesen, hur bildas stjärnor, hur går arternas fortplantning till osv – medan skapelseberättelsen i Bibeln främst svarar på frågor som Varifrån? och delvis också Varför? På frågan Varifrån? står naturvetenskapen i dagsläget rådvill, då det inte finns något svar på frågan om vad som fanns före universums tillkomst. På frågan Varför? har vetenskapen inga som helst svar, så sådana måste vi söka på helt andra håll.
Det är därför som Bibelns beskrivning är så värdefull: den förklarar varifrån världsalltet kommer – nämligen från Gud som har skapat världen med sitt ord. Men Bibeln ger också ledtrådar till frågan Varför? Gud såg att skapelsen var god, och gällande frågan om människans identitet förklarar Gud sin avsikt att skapa varelser som är lika honom själv; när människan väl står på jorden förklarar därför Gud att skapelsen är mycket god.
Texten i Första Mosebokens första kapitel är ett mästerverk i sin kombination av enkelhet och innehållsrikedom. Här och nu finns inte utrymme att analysera texten i detalj (se i stället denna artikel) men innehållet tar spjärn inte bara mot gudlösa försök till förklaringar till tillvarons ursprung, utan också mot forntidens alternativa skapelsemyter och gudomliggörande av naturen.
Det kan också tilläggas att den vanliga uppfattningen att Bibeln skulle förmedla två olika till synes motstridiga skapelseberättelser kan ifrågasättas. Det är onekligen så att Bibelns två första kapitel beskriver skapelsen i olika ordalydelser, men samtidigt fungerar de som komplement till varandra. Liknande sätt att beskriva samma händelse två eller flera gånger finns även på andra ställen i Bibeln, och en ledtråd till tanken i texten finner vi i det hebreiska ordet toledoth, som inleder den ”andra skapelseberättelsen” i formuleringen: ”Detta är himlens och jordens fortsatta historia.” Uttrycket betyder inte att något helt nytt och annorlunda kommer, utan att texten fortsätter i en fördjupning av vad som redan har sagts. Formuleringen återkommer tio gånger i Första Moseboken just som överbryggning av en del av berättelsen till nästa.
Det uppdrag att råda över naturen som ges till människorna i Första Moseboken 1:26–28 uttrycker det förvaltaruppdrag som Skaparen har gett åt människan. Det innebär att ta hand om jorden, men ger oss också möjlighet att utforska den. För detta ändamål är naturvetenskapen ett av flera verktyg eller förmågor som Gud har gett åt människan. De elva kapitlen av förhistoria som inleder Bibeln avslutas med berättelsen om Babels torn, där människan överträffar sig själv i djärva utvecklingssteg.
Som avslutning på det projektet pekar Gud på den fortsatta vägen för människan: ”Härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för.” I och med detta tycks människan få mandatet att även framöver ta hand om och utforska skapelsen – utan gudomliga handbojor. Till skillnad från andra religioner och politiska system, som i många fall begränsar människans handlingsutrymme, ger alltså Bibeln människan tillåtelse att fritt utforska tillvaron. Bibeln förklarar ursprunget och ger varnande råd på människans väg, men den är inte en handbok i naturvetenskap. Bibelns budskap är vidare och starkare än så.
Per Ewert