Mysteriet med den försvunne ståthållaren

Enligt Lukas ska Quirinius ha varit ståthållare i Syrien när skattskrivningen av Josef och Maria genomfördes (se Luk 2:1ff). Problemet enligt flera skribenter är dock att han blev ståthållare först år 6 e. Kr. – alltså tretton år efter Jesu födelse, och då endast i Judéen.

Men låt oss läsa i grundtexten! Där finner vi att Quirinius var hägemoneuontos täs Syrias. Han var alltså inte procuratorutan en som hade hegemoni över Syrien. Hieronymus översätter med praesidie Syriae Cyrino. Han presiderade över Syrien.

Där står inget om någon ståthållare/landshövding. Detta begrepp infördes efter förebild från Lutherbibeln som med sin kontextuella inkulturisation lanserade ordet Landpfleger. De svenska översättningarna har haft “landshövding” ända fram till NT-81 då man ändrade till “ståthållare”, detta trots att den siste ståthållaren i den svenska statsförvaltningen, överståthållaren i Stockholm, blivit förvandlad till landshövding redan 1967.

I Lukas 3:1 anges att även Pontius Pilatus var hägemoneuontos, men på detta ställe översätter Hieronymus i stället med procurante Pontio Pilato. Tydligen visste Hieronymus att det var skillnad mellan Pilatus och Quirinius respektive ämbeten.

Vem var då denne Quirinius? – Han föddes 45 f. Kr. i Lanuvium 3 mil sydost om Rom (nuvarande Lanuvio, strax söder om Nemisjön, där en av de trånga gatorna numera heter Via Sulpicio Quirino). Han gjorde karriär inom hären. År 15 f. Kr. utnämnde Augustus honom till prokonsul över Kreta och Cyrene, där han framgångsrikt bekämpade garamanterna. När han återvände till Rom 12 f. Kr. valdes han till konsul. Året därefter fick han i uppgift att bekämpa homonaderna i norra Syrien och Cilicien. Detta krig pågick åren 11–7 f. Kr. Quirinius förde då befäl över Legio III Gallica, Legio VI Ferrata och Legio X Fretensis, som alla var stationerade i Syrien.[1]

Från 10 f. Kr. var Gaius Sentius Saturninus ståthållare i Syrien och därmed närmast ansvarig för Augustus skattskrivning. Tertullianus skriver i Adversus Marcionem IV:7: Sed et census constat actos sub Augusto nunc in Iudea per Sentium Saturnium. (Dock är det konstaterat att en folkräkning just genomförts under Augustus i Judéen genom Sentius Saturninus.) Tertullianus uppger också (IV:19) att arkiven vid denna tid, omkr. 200, fortfarande fanns kvar i Rom: … de censu denique Augusti, quem testem fidelissimum dominicae nativitatis Romana archiva custodiunt. (Slutligen är även Augustus folkräkning som finns bevarad i Roms arkiv ett pålitligt vittne om vår Herres födelse.)

Denna census råkade då i tiden sammanfalla med den lokala skattskrivningen för Syrien. Emellertid avled ståthållaren Sentius Saturninus och efterträddes sommaren 6 f.Kr. av den grymme Publius Quintilius Varus (samme Varus som senare råkade illa ut i Teutoburgerwald, år 9 e.Kr.). I det interregnum som uppstod mellan Saturninus död och Varus tillträde kan Quirinius, som just avslutat sitt krig mot homonaderna i norra Syrien, ha förrättat skattskrivningen.[2]

Detta var Quirinius första skattskrivning. Han förrättade senare en andra skattskrivning år 6 e. Kr. då han som legat återvände till Syrien. Jesus var då ca 12 år gammal. Kanske var det vid påsken under denna andra skattskrivning som Jesus fick följa med till Jerusalem (Luk 2:41–52).

Flera översättningar har i Luthers efterföljd satt in ett förvillande “och” som inte finns i grundtexten. Så här står det i Bibel 2000: “Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Qurinius var ståthållare i Syrien.” På så sätt svävar uttrycket “den första skattskrivningen” i luften. Första, hur då? Ungefär så här bör meningen i stället översättas: “Denna skattskrivning blev den första [av två] då Qurinius styrde Syrien.”

Quirinius karriär fortsatte uppåt. Åt honom gav Augustus uppdraget att som rector ansvara för fostran av den tilltänkte tronarvingen, Augustus dotterson Gaius Caesar. Denne fick från år 1 f. Kr. i studiesyfte följa med Qurinius på en resa till de östligaste provinserna. Efter ett krigståg i Armenien blev Gaius Caesar sårad och avled år 3 e. Kr. under återresan till Rom.

Quirinius utnämndes därefter till legat i Syrien som han alltså återvände till en andra gång. I denna oroliga provins fick han nu ytterligare en legion till sitt förfogande, nämligen Legio XII Fulminata. Underställd prokurator för Judéen blev Coponius.

I Tibur (nuvarande Tivoli 3 mil öster om Rom) fann man 1794 en inskription (finns i Lateranmuseet) med följande text: legatus pro prætore divi Augusti iterum Syriam (för andra gången legat för kejsar Augustus i Syrien). Tyvärr saknas texten omedelbart före men den anses, bl.a. av Mommsen, syfta på Quirinius. Någon annan kan det knappast vara fråga om.

Quirinius återvände till Rom 12 e. Kr., avled där år 21 och begravdes under stora hedersbetygelser. I Syriens provinshuvudstad Antiokia lät man resa ett monument över honom, vars rester hittades vid Princetonuniversitetets utgrävningar på 1930-talet.

Ramsay har redogjort för Qurinius tjänstgöring i kriget mot homonaderna i det tidigare nämnda arbetet.[3]  På ett foto, taget av hans hustru 1912, ser man Ramsay själv intill en då nyupptäckt inskription i Antiokia i Pisidien där Qurinius 8 f. Kr. är nämnd som duumvir tillsammans med en viss Servilius. Ramsay drar slutsatsen att Quirinius och Servilius tillsammans omkring år 8 styrde de båda provinserna Syria-Cilicia och Galatia. Vad gäller den av Tertullianus nämnde Sentius menar Ramsay att han samtidigt med Quirinius kan ha varit Augustus legat i Syrien, något som inte motsäger att han kan ha dött kort därefter, varvid ansvaret för skattskrivningen övergick på Quirinius.

Anders Brogren

Artikelbilden är tagen av G.dallorto – Own work, Attribution, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3924258

För fler illustrationer, läs den ursprungliga versionen av artikeln på Brogrens egen hemsida.

[1] Horst Braunert, Der römische Provinzialzensus, Historia: Zeitschrift für alte Geschichte 6 (Franz Steiner Verlag 1957), s 192ff.

[2] H. M. Melin, Föreläsningar öfwer Jesu lefwerne, Första delen (Stockholm 1855), s 196.

[3] William Mitchell Ramsay, ”When Quirinius was governing Syria” ur The Bearing of Recent Discovery on the Trustworthness of the New Testament, (Aberdeen 1914), s 275ff.