Mysteriet med den försvunna skattskrivningen

Varje år brukar det inför julen dyka upp artiklar i medierna som informerar om att vetenskapen numera anser att julevangeliet bara är ett hopkok av legender. Augustus anordnade aldrig någon skattskrivning och Quirinius var inte landshövding i Syrien vid tiden för Jesu födelse, brukar det heta.

Att Jesus föddes några år före vår tideräkning är ett sedan länge accepterat faktum. Den Herodes som nämns i födelseberättelsen dog nämligen år 4 f. Kr. och Dionysius Exiguus – den munk som på 500-talet beräknade Jesu födelseår – måste helt enkelt ha missat några år när han gjorde sina uträkningar. Men ett ofta påtalat problem är då att Quirinius blev ståthållare i Judéen först år 6 e. Kr., där han enligt Josefus genomförde en folkräkning som inte omfattade Galiléen. Lukas tycks alltså ha misstagit sig när han i evangeliet för samman dessa händelser.

Ett annat problem är att Josef och Maria begav sig från Nasaret till Betlehem för att skattskriva sig. Enligt Lukas skulle romarna ha krävt att alla tog sig till de platser från vilka deras familj härstammade. Men detta, hävdar kritikerna, är inte troligt. De pekar i stället på att idén att Jesus skulle komma från Betlehem inte får något genomslag i resten av Nya testamentet. Däremot framhävs anknytningen till Nasaret. De båda födelseberättelserna, Matteus och Lukas, är vidare mycket olika. Hos Matteus verkar det som att stjärntydarna inte kom fram till ett stall utan till det hus som var Josefs och Marias permanenta bostad.

För den teologihistoriskt bevandrade är ingen av dessa synpunkter obekanta. De har varit i säck innan de kom i påse. Säcken är David Friedrich Strauss (1808–1874) berömda bok Das Leben Jesu, kritisch bearbeitet, ett verk om 1500 sidor som utkom 1835. I del I, kapitel 6, ställer Strauss upp ett antal teser, eller snarare antiteser, angående julevangeliets skattskrivning:[1]

1. Det ägde aldrig rum någon skattskrivning för hela romarriket under Augustus regeringstid.
2. En kejserlig skattskrivning inom Herodes kungadöme är osannolik.
3. Quirinius var inte ståthållare över Syrien under Herodes livstid.
4. Att Josef skulle inställa sig i Betlehem stämmer inte med romersk praxis.
5. Enligt denna praxis behövde inte Maria registrera sig.

Strauss hade i sin tur tagit intryck av Schleiermacher och Hegel. Han såg historien från den tyska idealistiska filosofins utsiktspunkt där idén fanns före historien, inte tvärtom. Den kristna idén utgick enligt Strauss inte från personen Jesus utan från församlingen som överförde sina mytologiska idéer på denna person, som egentligen bara är en symbol för mänskligheten. För Strauss innehöll Nya testamentet endast myter som hade till uppgift att ge den eviga kristna idén en tillfällig klädnad. Han ville därför befria den idégrundade ahistoriska kristendomen från de historiska tillfälligheterna genom att rensa bort dessa myter och allt övernaturligt. I sin upprensningsverksamhet stödde han sig gärna på den inte alltid så pålitlige Josefus. Denne underkastades, märkligt nog, inte samma hårda kritik som evangelisterna.

Strauss uppgifter har sedan, med smärre variationer, förts vidare i många handböcker och kommentarer in i vår egen tid. Så här står det till exempel i den välrenommerade och mycket spridda The New Jerome Biblical Commentary: ”There are historical problems in vv 1–3; Quirinius was governor of Syria in AD 6–7 and not during the reign of Herod who ruled from 37–4 BC; there is no extra-Lucan evidence that under Caesar Augustus a worldwide census occurred or that people were required to register in their ancestral towns.”

Men är detta verkligen sant? Vad gäller frågan om eventuella skattskrivningar under kejsar Augustus har man egendomligt nog missat den mest näraliggande källan, nämligen vad Augustus själv säger i sin självbiografi, den s.k. Res Gestae Divi Augusti, som han lät nedteckna vid 76 års ålder. Originalet fanns inristat på två bronspelare vid Augustus mausoleum i Rom och åtskilliga kopior spreds över imperiets olika provinser genom att texten höggs in i monument och tempel för att så många som möjligt skulle ta del av den.

Man kan anta att Lukas hade läst texten i den syriska provinshuvudstaden Antiokia som enligt den s.k. Anti-Marcionitiska Prologen till Lukasevangeliet samt Hieronymus De viris illustribus var evangelistens hemstad.

En nästan fullständigt bevarad kopia av Res Gestae, Monumentum Ancyranum, hittades 1555 av sedermera kejsar Ferdinand I:s ambassadör vid det osmanska hovet, den latinkunnige Ogier Ghiselin de Busbecq (1522–1592), som f.ö. också tillskrivs äran av att ha introducerat tulpanen i Europa. Han hittade inskriptionen i förhallen till ruinen av Roma och Augustus tempel i Ankara, på sin tid huvudstad i den romerska provinsen Galatien. Där är den även försedd med en grekisk översättning på utsidan av muren. Med hjälp av kopiefragment från andra håll har hela texten kunnat restaureras. Den blev 1847 utgiven av den framstående utforskaren av antika inskriptioner August Wilhelm Zumpt (1815–1877), alltså ett drygt decennium efter Das Leben Jesu, ett förhållande som visserligen skulle kunna förklara Strauss okunnighet men däremot inte hans arrogans.

Augustus text är givetvis propagandistisk. Den skyler över vissa händelser och tänjer ibland på sanningen. Man har dock kunnat belägga och verifiera det mesta av dess innehåll. I det åttonde stycket står något som borde intressera julevangeliets läsare:

Tum iterum consulari cum imperio lustrum solus feci C. Censorino et C. Asinio cos., quo lustro censa sunt civium Romanorum capita quadragiens centum millia et ducenta triginta tria millia.

(Därefter, ännu en gång [efter den tidigare folkräkningen år 28 f.Kr.], med maktbefogenhet som konsul, genomförde jag ensam ett lustrum [offer vid en folkräkning för beskattningsändamål] när Gajus Censorinus och Gajus Asinius var konsuler. I denna folkräkning inräknades 4 233 000 romerska medborgare.) [Augustus inledde även en tredje folkräkning år 14, d.v.s. samma år han dog.]

I förteckningen över romerska konsuler, den lista som kronologin i romersk historia och arkeologi bygger på, finner vi att Gajus Marcius Censorinus och Gajus Asinius Gallus var konsuler år 8 f. Kr., alltså strax före den troliga tiden för Jesu födelse. Årtalet stämmer också med “Betlehems stjärna”, konjunktionen mellan Jupiter och Saturnus år 7, noggrant redovisad av Gustav Teres (1931-2007), astronom vid det påvliga observatoriet i Castel Gandolfo, i The Bible and Astronomy (Oslo 2002). (Dionysios Exiguus har tydligen tappat bort sju år då han konstruerade den kristna tideräkningen, kanske de sju år då Gajus Octavius regerade som förste konsul innan han upphöjdes till Augustus.)

Vi tycks med andra ord ha hittat Augustus försvunna skattskrivning i Augustus Mabedi (Augustustemplet) vid övre änden av Cumhuriyet Bulvari (Republikboulevarden), strax bortom ryttarstatyn av Atatürk, en dryg kilometer nordost om Ankara Tren Gari, järnvägsstationen i Turkiets huvudstad Ankara.

Ytterligare fragment av Res Gestae Divi Augusti finns i Antiokia i Pisidien (Antiochia Caesarea vid Yalvaç. ca 200 km norr om turistorten Antalya i Turkiet), där det kunde läsas av aposteln Paulus vid hans besök år 48 (Apostlagärningarna, kap.13). Därtill har fragment av den grekiska översättningen påträffats i Apollonia (Parku Arkeologjik i Apolonisë) vid Albaniens kust ca 100 km söder om Tirana.

Nu kan det invändas att Augustus census endast omfattade romerska medborgare, något som dock inte hindrar att han också var intresserad av andra folk i deras egenskap av skattebetalare. Det gick åt stora belopp för att “ärva en stad i tegel och efterlämna en stad i marmor”, för att inte tala om kostnaderna för att hålla stående trupper i alla provinser. Från Josefus vet vi att också Herodes lät beskatta sitt folk. Enligt Antiquitates Judaicae 17:190 överlämnade han från sina skatteinkomster tio miljoner drachmer till Augustus och fem miljoner drachmer till dennes dotter Julia.

Philipp Filtzinger (1925–2006), professor vid Limesmuseet i Aalen i Würtemberg, uppger[2] att romarna även förrättade skattskrivningar ute i provinserna. Varje provins hade sina egna fastställda intervaller för census. I Syrien/Judéen ägde de rum vart fjortonde år. År 8 f. Kr. var ett unikt år eftersom rikscensus och provinsialcensus då “råkade” sammanfalla. Ur allmänhetens synpunkt torde de båda skattskrivningarna ha uppfattas som en enda. Vad som åstadkommit viss förvirring är att Lukas i vers 1 syftar på folkräkningen av romerska medborgare medan han i vers 2 tycks ha slagit samman rikscensus och provinsialcensus. Påföljande provinsiella skattskrivning hölls enligt den fastställda intervallen vart fjortonde år, d.v.s. år 6 e. Kr., alltså det år som också Josefus uppger. (I antiken räkande man det innevarande pågående året som det första, medan vi räknar från och med det följande året. Enligt vårt sätt att räkna är var det alltså skattskrivningar vart 13:e år.)

Sir William Mitchell Ramsay (1851–1939), professor i Oxford och Aberdeen, har redogjort för censussystemet under Augustus tid utifrån papyrusfynd som blivit bevarade i det ur arkiveringssynpunkt fördelaktiga egyptiska klimatet.[3] I Egypten tillämpades systemet under åren 9 f. Kr., 6, 20, 34, 48, 62 etc. e.Kr. Man får ta hänsyn till att året, som i östra Medelhavsområdet började efter sommaren, sträcker sig över två romerska årtal. Ramsay anser att systemet för första gången användes under Herodes regering år 8 f. Kr. och räknar med att det tog ett år att genomföra en sådan census. Enligt hans utredning skulle också alla, med hustrur och barn, personligen inställa sig på sin hemort, som i fallet Josef och Maria var Betlehem. Så var fallet i Egypten, där prefekten Vibius Maximus utfärdade ett edikt “that all who for any reason whatever are away from their own Nomos should return to their home to enrol themselves”.

*

Frågan om skattskrivningen har behandlats av exegeter som Joseph Fitzmayer, Raymond E. Brown, W.D. Davies, E.P. Sanders. De flesta tvivlar på tillförlitligheten hos Lukas och tror inte att någon skattskrivning ägde rum omkring år 8 f. Kr. eftersom varken Josefus eller någon annan historieskrivare nämner en sådan. Många anser att Lukas förväxlat det hela med den skattskrivning som ägde rum år 6 e. Kr. då Qurinius tjänstgjorde i Syrien. Denna skattskrivning är nämnd hos Josefus men faktiskt även hos Lukas själv i Apostlagärningarna 5:37, vilket om kritikerna har rätt förutsätter att Lukas är rent snurrig. Den senare skattskrivningen omfattade inte heller hela det romerska imperiet utan inföll mellan Augustus “världsomfattande” folkräkningar 8 f. Kr. och 14 e. Kr.

Tyvärr är det ont om material för den senare delen av Augustus regeringstid. Det är inte bara så att de arkiv som fanns på Tertullianus tid blev förstörda, troligen när visigoterna intog Rom 476 e. Kr. Antikens historiker skrev inte heller så gärna om vardagliga ting som skattskrivningar. De gjorde ungefär samma nyhetsvärdering som nutida kvällstidningsjournalister och uppehöll sig vid mord, krig, drabbningar och dramatiska äktenskapsförhållanden. Detta gäller inte minst Josefus, som för åren runt skattskrivningen 9–8 f. Kr. enbart skriver om de minst sagt dramatiska händelserna inom Herodes familj. När man läser dessa skildringar förstår man att kejsaren inte längre ville räkna Herodes som sin vän. Över huvud taget var han vid det laget inte kapabel att genomföra en ordnad folkräkning.

Under Augustus tid rådde äntligen Pax Romana. Bortsett från en del gränskrig, som inte märktes inne i riket, var det lugnt, något som kan förklara varför det är tunt med historiska källor från denna period. Men för den skull ska man inte tro att det romerska skattskrivningsmaskineriet låg i lägervall. Skulle romarna ha avstått från att ta upp skatt bara för att vi inte har några bevarade uppgifter om saken?

Josefus har samma nyhetsvärdering som gäller i vår egen tid. Han skriver om det som avviker från rutinen. Bland annat nämner han “en viss Galilé vid namn Judas”. I samband med skattskrivningen år 6 e. Kr. förledde denne “sina landsmän till avfall, i det han påstod att det var en skam, det de betalade skatt till Romarne”.[4] Josefus redogör senare för en rad incidenter, men nämner inget om de skattskrivningar som enligt schemat bör ha ägt rum åren 20, 34 och 48. Tydligen avlöpte de utan att något särskilt hände. Däremot blev det oroligt efter skattskrivningen som började år 62. Vid en dramatisk scen år 64, då judarna ville ha den tyranniske ståthållaren Gessius Florus avsatt, svarar kung Agrippa (nämnd i Apg 25): “Skall man döma efter edra handlingar, så ären I redan inbegripna i krig mot Romarne; ty I haven icke blott icke betalt skatt till kejsaren…”[5] Vi kan vara övertygade om att det romerska skatteuppbördsystemet fungerade även om inte varje skattskrivning är omnämnd hos Josefus.

Lukas är inte mindre tillförlitlig än andra antika historiker. Han har, enligt egen utsago, “grundligt efterforskat allt ända ifrån begynnelsen”. Problemet är att sådant som var en självklar bakgrund på Lukas tid inte är det idag. Mycket av den referensram som fanns kring vår tideräknings början har blivit bortglömt. En av bibelforskningens viktigaste uppgifter måste därför vara att återerövra den kunskap som gått förlorad.

I snart två sekel har man tyvärr nöjt sig med det ideologiskt motiverade och uppenbart felaktiga påståendet från Strauss att någon skattskrivning för hela romarriket under Augustus regeringstid aldrig ägde rum. There is no extra-Lucan evidence that under Caesar Augustus a worldwide census occurred, som det står i The New Jerome Biblical Commentary.

I själva verket utfärdade Augustus inte mindre än tre påbud om skattskrivningar. Res Gestae Divi Augusti, som givit oss kunskapen om detta, upptäcktes redan 1555 och utgavs i vetenskaplig utgåva 1847. H M. Melin citerar Augustus text i sina Föreläsningar öfwer Jesu lefwerne (1855). Den finns i dag tillgänglig i ett tiotal olika utgåvor med engelsk översättning och kommentar. Den finns också i tyska och franska utgåvor, ja, till och med i en svensk utgåva.[6] Ändå hävdas att det inte ägde rum någon skattskrivning under Augustus regeringstid. Detta är det verkliga mysteriet.

Anders Brogren

För fler illustrationer, läs den ursprungliga versionen av artikeln på Brogrens egen hemsida.

[1] D. F. Strauss, Jesu lefnad (Stockholm 1841), s 121ff.

[2] Philipp Filtzinger, Bethlehem, Die christliche Legende, Ein historisches Ereignis im Konsulatsjahr des Gaius Censorinus und Gaius Asinius 8.v.Chr. (Universität Tübingen 2001).

[3] William Mitchell Ramsay, ”The Augustan Census system” ur The Bearing of Recent Discovery on the Trustworthness of the New Testament, (Aberdeen 1914), s 255ff.

[4] Flavius Josefus, Judarnas krig mot romarna, Andra boken, kap. VIII.

[5] Flavius Josefus, Judarnas krig mot romarna, Andra boken, kap. XVI.

[6] Kejsar Augustus självbiografi. Den latinska texten med inledning, översättning och kommentarer av Anders Ollfors (Borås 1988).