Evolution och naturalism i konflikt

Det är en ganska vanlig uppfattning att evolutionsteorin och den kristna tron befinner sig i konflikt med varandra. Evolutionsteorin och naturalismen (förnekandet av en metafysisk verklighet) anses ju ofta vara tätt sammankopplade. Kanske kan man då bli förvånad över att det finns filosofer som menar att det är precis tvärtom, dvs att evolutionsteorin inte skapar några större problem för den kristna tron – men däremot en hel del problem för naturalismen. Hur kan det vara så?

Låt oss börja i vad Charles Darwin själv skrev 1881: ”I mig väcks ständigt ett förskräckligt tvivel ifall människans övertygelser, som har utvecklats från de lägre djurens sinne, är av något värde eller alls pålitliga. Skulle någon lita på övertygelserna i en apas sinne, om det finns några övertygelser i ett sådant sinne?”[1] Darwins tvivel kom sig av hur evolutionen fungerar: Mutationer och naturligt urval väljer ut egenskaper som gynnar överlevnad och reproduktiv framgång, dvs sådant som för individens gener vidare. Men detta är inte nödvändigtvis samma sak som en förmåga att forma sanna övertygelser. Människans hjärna och de tankar hon tänker har ju utvecklats för att gynna hennes överlevnad, inte för att tänka sanna tankar. Innehållet i tankarna spelar ingen roll för evolutionen, så länge som de hjälper organismen att överleva. Och här uppstår ett problem, för om människans hjärna inte har utvecklats för att tänka sanna tankar utan för att tänka sådant som hjälper henne att överleva, hur ska vi då kunna lita på att våra tankar ger oss sanningen?

Filosofen Alvin Plantinga har formulerat problemet på följande sätt:[2] För det första, om naturalismen och evolutionsteorin båda är sanna, är våra kognitiva förmågor förmodligen inte tillförlitliga. Detta är ju kärnan i Darwins tvivel. Om jag därför tror på både naturalismen och evolutionsteorin, omkullkastas min intuitiva tro att mina kognitiva förmågor är tillförlitliga. Men om denna tro omkullkastas, omkullkastas också varje trosuppfattning som produceras av mina kognitiva förmågor, inklusive min tro på naturalismen och evolutionsteorin. Med andra ord, om jag har en tro på naturalismen och evolutionsteorin så omkullkastas tillförlitligheten i alla mina trosuppfattningar genom en ond cirkel. Därför kan det aldrig vara rationellt att acceptera både naturalismen och evolutionsteorin samtidigt. De kan båda fortfarande vara sanna, men det kan aldrig vara rationellt att tro att båda är sanna.

Filosofen Thomas Nagel skrev för ett antal år sedan: ”Faktum är att om vi skulle komma att tro att vår förmåga till objektiv teoribildning [dvs att finna sanning] var en produkt av naturligt urval, borde det medföra allvarligt tvivel kring dess resultat för allt annat än de mest snäva och familjära frågeställningarna. En evolutionär förklaring till våra teoribildande förmågor ger oss ingen anledning att tro på dess förmåga att nå sanning. Det krävs något ytterligare om processen verkligen tar oss mot en sannare och mer objektiv förståelse av världen.”[3]

Vad är detta ”något ytterligare” som Nagel efterlyser? Enligt den kristna tron är människan Guds avbild och har en natur som liknar Guds. Människan är en person som kan känna och tänka, förstå sig själv och världen omkring sig och har därmed ansvar för sina handlingar. Människan är skapad med kognitiva förmågor som i väsentliga drag är kalibrerade för att förstå världen. Men i en naturalistisk värld verkar en sådan kalibreringsfunktion saknas. Om en blind evolutionär process har format människans kognitiva förmågor, dvs om hon inte är skapad till Guds avbild, verkar det inte särskilt troligt att dessa förmågor ger oss sanna övertygelser om tillvaron.

Men skulle inte de evolutionära processerna kunna leda till intelligenta hjärnor som kan tänka sanna tankar? Det är förstås fullt möjligt att de processer som har format hjärnan för att förflytta kroppen på ett sådant sätt att generna kan föras vidare också har lett till att hjärnan ger oss pålitliga teorier om tillvaron. Men, menar Nagel, detta är ren spekulation, så vi kan inte veta om teorin stämmer med empiriska evidens. Han påpekar att vi vet väldigt lite om vilka egenskaper hos hjärnan som fick våra jägare-samlare-förfäder att överleva och vi vet väldigt lite om vilka egenskaper som har gjort att vi kan förstå de senaste århundradenas matematiska, fysiska och metafysiska frågor. Nagel påpekar att det ofta finns ett dolt antagande att alla människans egenskaper har en darwinistisk förklaring. Men vad finns det för bevis för ett sådant påstående? Även om darwinistisk evolution kan förklara alla adaptiva egenskaper, dvs sådana som gynnar överlevnad, kan det finnas egenskaper som vare sig direkt eller indirekt påverkar överlevnaden och som inte kan förklaras med de evolutionära processerna. Våra tankars förmåga att nå sanning är en sådan egenskap. Vad är alternativet, frågar sig Nagel retoriskt. Kreationism? Hans svar är helt enkelt att han inte vet, han har inget alternativ.[4]

Men, kanske någon invänder, borde inte evolutionen gynna förmågan att tänka sanna tankar? Den förhistoriska apmänniskan Pelle som lever på savannen och ser en tiger har större chans att överleva om han tror att tigern är en farlig best än om han tror att det är en gullig katt som vill bli klappad. Problemet är att evolutionen endast bryr sig om att Pelle förflyttar sina kroppsdelar bort från tigern. Varför han gör det har ingen betydelse.

Problemet blir ännu mycket större när det gäller frågor som inte tydligt påverkar förmågan att föra sina gener vidare. Metafysiska frågor – vad är verkligt? vad existerar? vad är meningsfullt? vad är en människa? finns Gud? – har inte något tydligt evolutionärt överlevnadsvärde. Kombinationen naturalism och evolution ger oss därför inte någon bra grund att besvara denna typ av frågor. Kristen tro (med eller utan evolution) ger oss däremot skäl att tro att Gud har givit oss förmåga att reflektera över just dessa frågor – och dessutom att det finns svar att finna på dem.

Den paradoxala slutsatsen är att naturalismen och evolutionsteorin båda två kan vara sanna, men att det aldrig kan vara rationellt att tro att de båda är sanna, för så snart vi tror det undermineras trovärdigheten i allt vi tror, inklusive slutsatsen att de är sanna. Den enda utvägen är att förkasta kombinationen naturalism och evolution. Vill man bevara evolutionen, och samtidigt vara rationell, bör naturalismen därför överges. Evolutionen går bättre ihop med kristen tro än med naturalism.

Sebastian Ibstedt

[1] Charles Darwin, ”Letter to William Graham” i Darwin Correspondence Project: Brev nr 13230, 3 juli 1881. https://www.darwinproject.ac.uk/letter/DCP-LETT-13230.xml.

[2] Alvin Plantinga, Where the Conflict Really Lies: Science, Religion, and Naturalism (New York: Oxford University Press, 2011), s 314.

[3] Thomas Nagel, The View From Nowhere (New York: Oxford University Press, ny rev upplaga 1989), s 79.

[4] Ibid, s 81.