Kreationism i bred bemärkelse Kreationism, från latinets creatio, betyder att skapa eller producera någonting. I bred bemärkelse är det en teologisk lära eller teori som innebär att en gud har skapat världen ur intet av fri vilja. Skaparen är själv oskapad och står...
Evolutionära förklaringar till religion

Hur uppstod religion? Var det en gud som nådde ner till oss människor eller var det bara psykologiska och sociala faktorer som fick människor att börja tro på en eller flera gudar för att därefter forma religioner?
Inom religionspsykologi och evolutionär psykologi finns det olika teorier om religionernas uppkomst. Dessa diskuterar inte argument för Guds existens, utan tycks antingen utgå ifrån att Gud inte finns eller lämnar den frågan för andra kunskapsämnen att undersöka. [1] Inom dagens evolutionärpsykologi finns det två dominerande teorier om hur religioner uppstod. [2, 3] Gemensamt för båda teorierna är att de utgår från evolutionsteorin och därmed antar att religion och religiösa föreställningar har utvecklats genom att de på något sätt har gett bättre överlevnadsmöjligheter. Här följer först en genomgång av vad teorierna säger; därefter ställs dessa i relation till en judekristen tro.
Den ena teorin, kallad biproduktsteorin (eng. by-product theory), handlar om att biprodukter följde med när vissa mentala förmågor som var gynnsamma för människans överlevnad utvecklades. [4] Två exempel på mentala förmågor som antas vara gynnsamma för vår överlevnad är antropomorfism och tendensen att se agentskap i handlingar. Antropomorfism handlar om vår tendens att se mänskliga egenskaper i icke-människor, till exempel att se människoskepnader i molnens formation. Att se agentskap i handlingar handlar om att tro att det finns ett medvetande som kan och vill påverka oss, samt tolka händelser som ett uttryck för en medveten varelses vilja, till exempel tro att ljudet i en annan del av ens hem tyder på att någon är där. Dessa förmågor antas vara gynnsamma för överlevnad eftersom de bland annat ska ha hjälpt oss att vara vaksamma mot faror. Det var till exempel bättre ur ett överlevnadsperspektiv att anta att ljudet från en rasslande buske bakom en berodde på att en tiger gömde sig där med avsikt att överfalla snarare än anta att det bara var vinden som rasslade till busken. [5] Det finns fler sådana förmågor som tillsammans antas ha möjliggjort att religion och religiösa föreställningar uppstått, till exempel förmågan att förstå att andra har ett eget medvetande samt att se mönster och mening i händelser, som tillsammans kan ha inneburit att det lett oss till att felaktigt identifiera medvetanden eller mönster i slumpmässiga händelser. [4] Forskare menar att tro på en gud och religioner inte skulle kunna uppstå om dessa mentala förmågor och biprodukter inte hade utvecklats. [2]
Den andra teorin, som kallas anpassningsteorin (eng. adaptionist theory), har uppstått delvis till följd av kritik mot biproduktsteorin. Forskare inom denna teori antar en mer traditionell syn på hur religion har utvecklats enligt evolutionsteorin. Enligt anpassningsteorin utvecklades förmågorna som ger upphov till gudstro och religiösa fenomen för att dessa förmågor i sig gav fördelar, inte för att de var biprodukter till andra förmågor. [4, 5] Till exempel kan förmågan till gudstro ha ökat en persons möjligheter att uppleva välbefinnande och stärkt samarbeten med andra, vilket därmed ökade personens anpassningsförmåga och dennes chans att överleva och fortplanta sig. [4] Förmågan till religiösa föreställningar och gudstro fördes då vidare till personens avkomma och spred sig inom gruppen. Enligt denna teori antas alltså förmågor till gudstro och religiösa föreställningarna varit gynnsamma, då de kan ha gett individer och hela grupper evolutionära fördelar.
Något som båda teorierna, i vissa former, försöker förklara är hur religion i grupper har varit gynnsamt. Här menar man att det var gynnsamt för växande grupper att utveckla en tro på en gud och religion för att samarbeta bättre, eftersom det stärkte gruppen och ökade deras chanser att överleva. Förklaringen kan vara att de religiösa förmågorna utvecklades för just denna anledning (anpassningsteorin) eller för att de religiösa förmågorna spred sig som idéer inom gruppen när gruppen växte (en kulturell evolution: biproduktsteorin). [3, 5]
I en av varianterna, ofta beskriven i relation till biproduktsteorin, händer det att det här kallas för “the supernatural punisher hypothesis”. [4, 6] Den här teorin säger att växande grupper av människor som utvecklade en tro på en allvetande gud som kan se och höra allt, och samtidigt kan straffa omoraliskt beteende, hjälpte gruppen att upprätthålla normer och regler som följdes av alla. Det gjorde det svårare för enskilda personer i en stor grupp att fuska, ljuga eller åka snålskjuts på andras ansträngningar. En gudstro och ett religiöst system blev därmed ett effektivt verktyg för att styra bort omoraliskt beteende och istället skapa ett moraliskt och osjälviskt beteende där personer i gruppen samarbetade. [5] Denna teori och varianter av den menar också att sådana grupper klarade sig och utvecklades bättre i jämförelse med grupper utan en liknande gudstro, och därmed fick en evolutionär fördel.
Inom fältet råder det diskussioner om dessa olika teorier stämmer. Exempelvis lyfts kritik mot biproduktsteorin i hur biprodukter, som uppstår oreflekterat, kan förklara utvecklingen av ett reflekterat tänkande där personer grunnar kring sin tro och är beredda att göra stora uppoffringar för det de tror på. [8] Det finns också kritik om att teorin reducerar eller eliminerar teologi och teologiska förklaringar till religion, bland annat utifrån ett filosofiskt antagande om naturalism – ett antagande om att Gud eller gudar inte finns till att börja med. [1] Dock menar vissa att teorin bara utgår från metodologisknaturalism (att man utgår från att Gud eller gudar inte finns när man undersöker religion) men att man inte utgår från ontologisk naturalism, det vill säga att Gud eller gudar faktiskt inte finns. [4, 8] Hur en potentiell Gud eller gudar skulle kunna inrymmas i teorierna är dock oklart och inget som diskuteras närmare. Eftersom Gudsargument inte diskuteras minskar möjligheten att sätta teorierna i ett holistiskt perspektiv. Nedan kommer nu en kritisk granskning av dessa teorier i relation till judekristen tro.
Den Gud man tror på inom en judekristen religion tycks på flera sätt krocka med dessa teorier. Enligt både Bibeln och historiska uppgifter (till exempel om kristendomens start) uppstod både judendomen och kristendomen som en följd av att Gud själv uppenbarade sig för människor. Detta betyder att Gud var initiativtagare till religionen som sådan. Ordningen för hur religioner utvecklas skiljer sig alltså tydligt mellan teorierna och judekristen tro: I teorierna tycks det finnas ett antagande om att gudstro och religioner initialt utvecklas av människor, om än omedvetna om detta, med funktionen att det ger evolutionära fördelar. I Bibeln talas det i stället om att det är Gud som initialt utvecklar religionen: judendomen utvecklades när Gud kommunicerade med Abraham, Isak och Jakob, och senare med Moses och efterföljande profeter, medan kristendomen utvecklades genom att Jesus – Gud själv – uppenbarade sig för och levde, dog och uppstod bland människor. En förutsättning för detta vara naturligtvis en mental förmåga att förnimma och förstå att det kan finnas en Gud som når ut till människan – som därmed har en förmåga till gudstro, i linje med båda teorierna – men att detta skulle räcka för att exempelvis förklara kristendomens utveckling är inte i linje med vad vi vet om den tidiga kyrkan. Detta betyder att teorierna indirekt avvisar Bibelns beskrivning av hur judendom och kristendom utvecklades. Både biproduktsteorin och anpassningsteorin tycks helt enkelt lämna väldigt lite utrymme för möjligheten att en Gud (eller gudar) uppenbarar sig för människor; i stället antar de att en potentiell gud eller gudar kan finnas utifrån strikt evolutionärbiologiska glasögon.
Samtidigt kan det faktiskt vara så att anpassningsteorin rimmar med judekristen tro utifrån att en tro på Gud faktiskt kan ge vissa fördelar, för en individ såväl som för en grupp. Det är rimligt att en tro på en sann Gud ger fördelar – till exempel ger bättre möjligheter att navigera i miljön och i relation till andra – på ett rätt och sanningsenligt sätt. Men det är i så fall Gud som möjliggör en sådan fördel eftersom Han har förmedlat sådana fördelaktiga stadgar.
En allvetande Gud bör ha god insikt i vilka stadgar som skulle kunna gynna oss människor. Men samtidigt som Guds stadgar kan ge fördelaktiga konsekvenser för individen och gruppen räcker de inte för att personer ska välja att tro på Gud eller följa Jesus. Det var inte med avsikten att klara sig bättre som lärjungarna var villiga att gå i döden för sin övertygelse om att Jesus hade uppstått. I stället var det tron på Sanningen med stort S som drev dem att följa Guds ord, trots att de fick utstå negativa konsekvenser och till och med dödas. På liknande sätt är många personer idag kristna för att de drivs av att följa det som är sant, snarare än att det ger fördelar för dem i deras respektive sammanhang.
Hajdi Moche
Referenser
- J.A. Van Slyke, “Challenging the by-product theory of religion in the cognitive science of religion” i Theology and Science 8(2) (2010), s 163–180.
- I. Pyysiäinen & M. Hauser, “The origins of religion: Evolved adaptation or by-product?” i Trends in Cognitive Sciences 14(3) (2010), s 104–109. https://doi-org.e.bibl.liu.se/10.1016/j.tics.2009.12.007
- A. Norenzayan & A.F. Shariff, “The origin and evolution of religious prosociality” i Science 322(5898) (2008), s 58–62. https://doi.org/10.1126/science.1158757
- L. Knutsson Bråkenhielm, Religion – evolutionens missfoster eller kärleksbarn?: Kognitionsvetenskaplig religionsforskning och dess relevans för religiösa trosföreställningars rationalitet (PhD dissertation 2016). Hämtad från http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-304723
- R. Sosis, “The adaptationist-byproduct debate on the evolution of religion: Five misunderstandings of the adaptationist program” i Journal of Cognition and Culture 9 (2009), s 315332.
- D.D.P. Johnson & O. Krüger, “The good of wrath: Supernatural punishment and the evolution of cooperation” i Political Theology 5 (2004), s 159–176.
- J.L. Preston, R.S. Ritter & J. Ivan Hernandez, ”Principles of religious prosociality: A review and reformulation” iSocial and Personality Psychology Compass 4(8) (2010), s 574–590.
- R. Sosis & J. Kiper, “Religion is more than belief: What evolutionary theories of religion tell us about religious commitments” i M Bergmann & P Kain (red), Challenges to moral and religious belief: Disagreement and evolution (Oxford: Oxford University Press, 2014) s 256–276.