Skapelse och evolution:

Vad är kreationism?

Kreationism i bred bemärkelse Kreationism, från latinets creatio, betyder att skapa eller producera någonting. I bred bemärkelse är det en teologisk lära eller teori som innebär att en gud har skapat världen ur intet av fri vilja. Skaparen är själv oskapad och står...

Hur ska man tolka skapelseberättelsen?

Skapelseberättelsen utgör inledningen till Bibeln och beskriver enligt den kristna och judiska tron hur världen kom till. I den förmedlas flera viktiga och centrala teologiska poänger. Det finns en enda Gud som har skapat allting. Det är en god och rättfärdig men...

Fördjupning: Hur ska man tolka skapelseberättelsen?

Bibeln lär att Gud har skapat världen. På flera ställen talas det om att Gud är den som har konstruerat tillvaron, att människan är formad till hans avbild och att han har den yttersta kontrollen över skapelsen. Den mest utförliga beskrivningen av skapelsen återfinns...

Vilka var Adam och Eva?

Adam och Eva beskrivs i Bibeln som de första människorna. Men var de förfäder till hela mänskligheten eller var de symboliska litterära gestalter? Frågan är inte så enkel som man kan tro, och kristna har haft olika synsätt på vilka dessa individer var. Adam nämns...

Ska man tro på skapelse eller evolution?

Den kristna tron lär att Gud har skapat världen. Människan är skapad till Guds avbild och även resten av skapelsen – himmel och jord – är Guds verk. Men hur har allt detta kommit till? Bibeln har mycket att säga om skapelsen, och även naturvetenskapen har hjälpt oss...

Motbevisar evolutionen Gud?

Om det finns något område där den kristna tron verkar befinna sig i konflikt med vetenskapen är det i fråga om livets utveckling eller evolutionsteorin. Många som är kritiska till kristen tro ser evolutionsteorin som den slutgiltiga spiken i kistan för religionen. Det...

Evolution och naturalism i konflikt

Det är en ganska vanlig uppfattning att evolutionsteorin och den kristna tron befinner sig i konflikt med varandra. Evolutionsteorin och naturalismen (förnekandet av en metafysisk verklighet) anses ju ofta vara tätt sammankopplade. Kanske kan man då bli förvånad över...

Kiralitetsproblemet

När kemin befann sig i sin linda trodde man att de ämnen som byggde upp levande varelser var av ett helt annat slag än de som påträffas i berg, luft, hav och sjöar. Men det skulle visa sig att man hade fel. När Friedrich Wöhler lyckades framställa[1] urinämne i början...

RNA-världen: omhuldad teori på lös grund

Teorier om livets uppkomst försöker bland annat svara på hur en stegvis utveckling genom slump och naturligt urval kunde ske innan det fanns självreplikerande celler. Det vill säga celler som använder DNA som information, som med hjälp av ett komplext maskineri...

Evolutionära förklaringar till religion

Hur uppstod religion? Var det en gud som nådde ner till oss människor eller var det bara psykologiska och sociala faktorer som fick människor att börja tro på en eller flera gudar för att därefter forma religioner? Inom religionspsykologi och evolutionär psykologi...

Kyrkofädernas syn på skapelsen

Kyrkofäderna var tongivande ledare och teologer under kyrkans allra första århundraden. Flera av dem skrev utläggningar om skapelsen som kan vara av intresse även för oss i dag. Följande artikel är en kortfattad sammanställning av detta utifrån antologin The patristic understanding of creation.[1]

Justinus Martyren (100–165)

Känd som den ”kristna filosofen i Aten”. Ansåg att Platons och Homeros uppfattning om människas ursprung bottnade i deras kännedom om Moseböckerna. Betonar att de kristna har kunskap om Moseböckernas autenticitet och att Moses är författaren. I sina två Apologier talar han om att Gud skapade världen av oformad materia. Han bekräftar också att Gud skapat tiden. Han pekar på likheterna mellan kristna och hedniska filosofer men ansåg att de kristna har en mer korrekt förståelse av skapelsen.

Athenagoras (133–190)

Tillbakavisar påståendet att kristna var ateister (kristna var otroende utifrån grekiskt tänkande) och försvarade treenigheten och det kristna äktenskapet. Gör skillnad mellan Skaparen och skapelsen. Jorden skapades som en glob (sfär). Universum återspeglar Guds syften och visdom. Allt är skapat genom Sonen som är Ordet (logos). Gud upprätthåller sin skapelse och sörjer för dess överlevnad. Till skillnad från senare uppfattningar, där universum beskrivs som en maskin som går av sig själv, menade Athenagoras att universum mer fungerar som ett finstämt instrument som Gud har skapat, stämt och spelar på. ”Maskinmetaforen” gav så småningom upphov till såväl deism som materialism, vilket dock strider helt mot kyrkofädernas förståelse av skapelsen.

Irenæus av Lyon (130–202)

Den viktigaste teologen under 200-talet. Hans viktigaste verk Mot kätteriet vederlägger den gnostiska läran. Enligt Irenæus skapade Gud allt genom sitt ord och inte genom änglar eller andra (lägre stående) gudar. Gud har inte behov av någon hjälp och har själv valt att skapa. Skapelsen avslöjar i sig själv att det finns en Gud som har skapat den och Gud bevisade sin existens genom att skapa materian av ingenting. Precis som en lyra består av olika strängar och kan producera harmonisk musik utgör universum, även om det består av olika delar, en harmonisk enhet. Även andra kyrkofäder använder sig av denna bild.

Klemens av Alexandria (150–215)

Menade att sanningen kunde hittas överallt och var därför öppen för att hitta sambanden mellan den kristna tron och den grekiska kulturen. Enligt Klemens skapades tiden i samband med resten av världen, vilket innebär att skapelsen ägde rum utanför tiden. Skapelsen skedde på Guds befallning och enligt Guds vilja. Människan, däremot, formades direkt av Guds händer. Gud insatte vilodagen för att bevara skapelseordningen (inte för att sluta göra gott) och ge det skapade en möjlighet att reflektera över skaparen.

Tertullianus (155–220)

I sin skrift Mot Hermogene bekräftar han den kristna läran att Gud skapade ur intet, till skillnad från Hermogene som menade att materian alltid hade existerat och att Gud skapade världen utifrån denna redan existerande ”onda” materia. Däremot förnekar Tertullianus treenighetsläran och menar att det fanns en tid då inte Sonen var född och därför en tid då inte Gud var Fader.

Theofilos av Antiokia (död ca 185)

Den sjätte biskopen i Antiokia och en av de apologeter som försvarade kristendomen mot Marcions och Hermogenes läror. Uttrycker sig konsekvent ”trinitariskt” när han beskriver Gud. I hans skrift Till Autolykos behandlar han den kristna skapelseberättelsen. Gud kan inte ses men kan uppfattas genom sina gärningar och sin omsorg. Gud skapade världen ur intet för människans skull och för att människan skulle kunna lära känna Honom. Gud har alltid funnits och är inte beroende av det skapade – människan, däremot, är beroende av Gud. Gud har skapt utifrån sin fria vilja och inte för att han var tvungen. Växterna skapades på den tredje dagen, före solen på fjärde dagen, för att människan inte skulle frestas att dyrka solen och sluta tillbe Gud. Människan skapades till Guds avbild formade av Guds egna händer. Människan är det enda i skapelsen som skapades på det sättet vilket ger människan ett unikt värde, allt annat skapades genom Guds muntliga befallning. Theofilos går i slutet av sitt verk igenom släktregistren i Septuaginta och räknade ut skapelsens början till 5529 f Kr. Julius Africanus gjorde en liknande beräkning men kom fram till att det var 5531 år mellan Adams skapelse och Kristi födelse.

Origenes (185–254)

En av de kyrkofäder som har haft störst inflytande. Oavsett om man gillar honom eller inte har alla som kommit efter honom varit tvungna att förhålla sig till hans verk. Origenes är känd för sin allegoriska tolkning av Skriften, men han förnekade aldrig den bokstavliga tolkningen av skapelsen så som den beskrivs i Första Moseboken. I sitt verk ContraCelsum gör han utifrån släkttavlorna en beräkning som visar att jorden är yngre än 10 000 år. Hans stora intresse låg dock i att tolka skapelseberättelsen allegoriskt, vilket han gjorde för att skriften skulle vara tillämpbar på olika områden iden troendes liv och leda till frälsning – inte bara bli föremål för spekulationer. Skapelsen är för Origenes en väg att förstå den andliga verkligheten. Dock belyser han viktiga sanningar angående den fysiska skapelsen, till exempel att tiden inte fanns före universums skapelse.

Lactantius (240–320)

Ansåg att god retorik och ett charmerande beteende var viktigt för att kristendomen skulle tas på allvar vid lärosätena. Han jämförs ofta med retorikern Cicero. I sitt huvudverk Divinae institutiones motbevisar han de hedniska missuppfattningarna om kristen tro och beskriver den sanna tron. Han citerar ofta hedniska poeter och filosofer och använder sig av dem för att bemöta dessa missförstånd. Exempelvis använder han myten om Prometheus, där människan skapas av lera, som ett bevisa på att poeterna förstod att människan var skapad men hade missat det riktiga namnet på Skaparen. Den sanna berättelsen var skriven av Moses men hade genom tiderna blivit förvrängd när berättelsen fördes vidare. Lactantius betonar att skapelsen skett ur intet till skillnad från de hedniska poeterna och filosoferna, till exempel Lucretius, som menade att djuren hade utvecklats långsamt. Lactantius menade att alla djuren var skapade färdiga från början, som hane och hona, och hade förmågan att föröka sig från början. Gud skapade heller inte världen för att Han måste eller för sin egen skull utan för de levande varelsernas skull – i synnerhet då människan.

Athanasios (296–373)

Athanasios den store var biskop i Alexandria. Han hänvisar flera gånger till skapelseberättelsen i sina skrifter Mot hedningarna och Om inkarnationen i vilka han argumenterar för nödvändigheten i att Gud blir människa med hänvisning till Guds ursprungliga och pågående relation till sin skapelse. Gud skapade världen genom sin Son, som är Guds Vishet och Ordet, och det är genom Guds kraft som världen fortsätter att existera. Athanasios använder många bilder för att beskriva universum, bland annat lyran som har många strängar och som Gud i sin vishet komponerar harmonisk musik med. Athanasios tänkte sig världen som ett öppet, dynamiskt system där Gud skapar, organiserar och upprätthåller allt. Denna syn står i kontrast till samtida kosmologier som såg världen som ett mekaniskt slutet system styrt av oföränderliga naturlagar. I sitt Andra tal mor Arianerna utgår Athanasios från Ordspråksboken 8:22 för att visa på att Kristus är den Guds vishet utifrån vilket Gud med sitt ord skapar universum. Guds vishet har gjort avtryck i varje varelse som därmed återspeglar den Gudomliga visheten och gör att hela skapelsen kan vittna om Gud.

Efraim syriern (306–373)

Känd som psalmförfattaren och exegeten som i sina sånger om Kristi födelse avhandlade skapelsen. Det gör han också i sin bibelkommentar till Första Moseboken. I början av sin bildkommentar slår Efraim fast att skapelseberättelsen inte ska tolkas allegorisk utan som en verklig beskrivning av hur universum blivit till. Efraim menade att Gud skapade fem saker (element) ur intet – himmel, jord, eld, vind och vatten – ur vilket allt annat sedan skapades. Allting skapades under sex tjugofyratimmars-dagar. Allt skapades för människans skull. Efraim ansåg att ljuset skapades på dag ett och existerade i tre dagar innan solen skapades på dag fyra. Växt och djurlivet skapades fullvuxna, precis som människan. Även om allt var nyskapat hade det en känsla av ålder och mognad redan från början. Efraim menade att Första Moseboken 2 fyller i de detaljer som utelämnats i kap 1 och att båda kapitlen därmed harmonierar med varandra. Till skillnad från de övriga kyrkofäderna förnekar däremot Efraim att det var den helige Ande som svävade över vattnet, även om han medger att de andra har den uppfattningen.

Methodios av Olympos (död ca 311)

Skrev många verk som var omtyckta men få finns bevarade. Han var en av Origenes tidiga kritiker. I sitt Extracts from the Work on Things Created går han emot dennes påstående om att universum är lika gammalt som Gud. I Om den fria viljan går han emot gnostikerna och kritiserar dem för att de ansåg att ondskan hade sitt ursprung i någon form av oskapad materia. Methodios hävdade istället att Gud har skapat all materia ur intet och att ondskan har sitt ursprung i människans ovilja att lyda Gud.

Kyrillos av Jerusalem (315–386)

Deltog i det andra ekumeniska mötet i Konstantinopel 381 och stod bakom beslutet i Nicea 325 om att Fadern och Sonen är av samma väsen även om han själv ställde sig tveksam till begreppet som han ansåg inte fullt ut kunde beskriva relationen mellan Fadern och Sonen. Han är känd för sina Katekeser där han undervisar om det mest väsentliga i kristen tro och bekännelse. I den nionde föreläsningen kommenterar Kyrillos den första artikeln i den Nicenska trosbekännelsen utifrån olika bibeltexter. Han stryker under att Gud skapade jorden och himlen, både den synliga och den osynliga världen. Han skriver att Gud till sitt väsen är okänd men att vi kan lära känna Gud genom de gärningar som han gör och genom den skönhet, storhet och ordning som finns i skapelsen. Skapelsens skönhet och ordning återspeglar Gud som dess skapare och upprätthållare. I den tolfte lektionen betonar Kyrillos det unika sätt som Gud skapar Adam och Eva på.

Gregorios av Nazianzos (329–389)

En av de tre kappadokiska fäderna och känd i östkyrkan som Gregorios Teologen. Mest känd för att han var med och formulerade treenighetsläran. Påverkad av Origenes menade han att Gud först skapade den osynliga andliga världen varefter han skapade den synliga materiella världen. Människan skapades med en fri vilja men människans fria vilja utsattes för en prövning i Edens lustgård vilket är centralt för kristen antropologi. I samklang med trinitarisk teologi hävdar Gregorius att Adams skapelse var unik. Adam skapades till skillnad från Set och de efterföljande barnen som var födda. Gregorius upprätthöll idén om de skapade slagen och presenterade ett designargument som stämmer väl överens med exempelvis William Paelys (urmakaranalogin). Gregorius beskriver skapelsen som en vacker luta som får oss att ana att det finns en lutmakare. Skönheten i kosmos gör att vi anar att det finns en Gud som har skapat världen och upprätthåller sitt skaparverk.

Basileios den store (330–379)

En av de kappadokiska fäderna som hjälpte till att formulera treenighetsläran. Hans Hexaemeron är en serie med nio predikningar över världens skapelse utifrån de sex skapelsedagarna. Hans predikningar är ett uttryck för hur viktig skapelseberättelsen var för kyrkofäderna. Basileios utgår från att Mose är författaren till Första Moseboken 1 och ger den dess högsta auktoritet, men brottas samtidigt med den kosmologi som samtidens filosofer stod för. Att betrakta skapelseordningen gör störst nytta när den kopplas till människans frälsning och har den slutliga föreningen med Gud som mål. Enligt Basileios skapade Gud världen av ingenting. Han skapade både den andliga och den synliga världen. Allt i världen skapades av en anledning och har en mening. Att studera skapelsen bör enligt Basileios leda till att man förstår att det finns en Skapare och tillber Honom. Genom de skapade tingen visar Skaparen sin kraft, visdom och godhet.

Gregorios av Nyssa (335–395)

Bror till Basileios den store och en av de kappadokiska fäderna som närvarade vid det ekumeniska kyrkomötet i Konstantinopel år 381. Hans idéer om hur människan uppnår förening med Gud, inte som en engångshändelse utan som en ständigt pågående process, påverkade djupt den kristna soteriologin. Gregorius försvarade Basileios Hexaemeron. I hans verk Om skapandet av människan utvecklar Gregorios sin bror Basileios tankar om skapelsen. (Basileios hade bara avhandlat skapelseberättelsen övergripande utifrån 1 Mos 1:1–2:3 medan den fortsatta skapelseberättelsen i 1 Mos 2:4ff ger en mer detaljerad beskrivning av hur människan skapades.) I Mot Eunomium inte bara bekräftar han det unika i Adams och Evas ursprung utan ger också ett trinitariskt argument: Precis som Adam och hans efterkommande är av en natur men av olika ursprung (Adam hade ju inga naturliga föräldrar) så är Fadern och Sonen av en natur även om Fadern är ofödd och Sonen är född.

Johannes Chrysostomos (347–407)

Under tiden som diakon i Antiokia (fr. 381) höll han många predikningar med motiv från skapelseberättelsen. Som ”representant” för den antiokenska skolan villa han klargöra var skriften faktiskt säger och inte bara göra allegoriska tolkningar. Skriften är Guds redskap för att förmedla viktiga sanningar. När det gäller skapelsen hävdade Chrysostomos att Bibeln ger en korrekt beskrivning av händelseförloppet och av den ordning som världen skapades. Gud skapade ur intet utifrån sin vishet och kärlek till människan. Från början var jorden formlös för att ingen skulle frestas att tro att det är själva jorden som ger liv snarare än Gud. Solen skapades på fjärde dagen efter att jorden bildats och täckts av växter för att ingen ska frestas att tillbe solen som livgivare istället för Skaparen. Chrysostomos ansåg att Första Moseboken 1 och 2 kompletterar varandra. Att människan är Guds avbild innebär att människan har får makt att råda över skapelsen.

Augustinus (354–430)

Biskop i Hippo i över 30 år med stor påverkan på västkyrkans teologi (bl a predestinationsläran). Lade en teologisk grund som kom att influera 1500-talets reformatorer. I Guds stad bekräftar Augustinus läran om att Gud skapade både tiden och världen, vilka alltså inte alltid existerat. Skapelsedagarna var inte dagar så som vi känner dem nu, men hur de var kan vi inte veta. Jorden skapades från början kaotisk och formlös. Det onda har inget eget existensberättigande utan föds utifrån bristen på godhet. När det gäller jordens ålder beräknar Augustinus utifrån Bibelns kronologi att det inte kunde ha gått mer än 6 000 år från skapelsen till hans egen tid. Hela mänskligheten, inklusive den första kvinnan härrör från en man, Adam. I The literal meaning of creation spekulerar Augustinus över möjliga sätt att tolka skapelseberättelsen. Dessa tolkningar måste alltid stämma överens med den kristna trosläran men måste också harmoniera med sann vetenskaplig kunskap. Enligt Augustinus måste man alltid komma ihåg att skrifternas främsta syfte är att leda människor till frälsning.

Maximos Bekännaren (580–663)

En av de stora teologerna som tyvärr felaktigt anklagades för kätteri av Konstantinopels härskare. Han bekräftar att världen har en början och att den är begriplig och förståelig. Skapelsens är dock större än vad vi kan uppfatta med vårt förnuft. Både förnuftet och sinnet (känslan) behöver samspela för att vi ska förstå verkligheten. Människan har både en förnuftig kropp och en intelligent själ. Människan är från början skapad för ett odödligt liv. Vi kan lära känna Gud genom hans skapade verk och omsorg. Gud skapade ur intet och upprätthåller skapelsen genom sin kraft. Maximus förnekar att materian alltid har funnits. Från början fanns det ingen ondska utan ondskan är ett resultat av att människan missbrukat sin makt. Ondskan är en förvrängning av det goda. Alla skapade ting har ett logos, eller principer, som kommer från Gud och bestämmer vad varje sak är till sin natur. När människan betraktar och begrundar skapelsen kan hon få kunskap om Gud. Det skapade logoi är en del av Guds Logos. Att undersöka naturlagarna och Skriften leder till kunskap om Gud. Skapelsens skönhet och ordning pekar på Guds vishet och omsorg.

Johannes från Damaskus (650–749)

Hans verk Den ortodoxa tron är en central text och det närmaste man kan komma en systematisk teologi inom Östkyrkan. I den sammanfattar han den patristiska undervisningen om skapelsen. Gud skapade tiden och universum. Precis som Efraim menade han att Gud skapade elementen från vilket han sedan skapade allting annat. Allt skapat är under förgängelsen men bevaras tack vare Guds nåd och omsorg. Gud befallde ljuset att komma och gå (morgon och afton) fram till den fjärde dagen då han skapade solen. Johannes uppfattade begreppet ”jordens pelare” som den kraft som upprätthåller skapelsen. Gud skapade allt ur intet och för människans skull. Guds omsorg och människans fria vilja är inte förhandlingsbart. Att människan har en fri vilja innebär för Johannes att exempelvis astrologi och läran om att allt är förutbestämt måste vara falsk (eftersom det gör oss ofria och binder oss i ett tankesystem som inte är beroende av Guds omsorg, min anm). Johannes förhåller sig fri till hur sekundära, inte frälsningsavgörande, frågor ska tolkas och använde sig av dåtidens vetenskapliga rön i sina framställningar.

Henrik Mjörnell

[1] William A Dembski, Wayne J. Downs och Justin B. A. Frederick (red), The Patristic Understanding of Creation (Erasmus Press 2019).