Hur ska man tolka skapelseberättelsen?

Skapelseberättelsen utgör inledningen till Bibeln och beskriver enligt den kristna och judiska tron hur världen kom till. I den förmedlas flera viktiga och centrala teologiska poänger. Det finns en enda Gud som har skapat allting. Det är en god och rättfärdig men samtidigt personlig och kärleksfull skapare som glädjer sig över sitt verk. Denna bild är tydlig för oss som läser texten idag och var ännu mer uppenbar för de israeliter som ursprungligen läste den. De var omgivna av kulturer som hade andra religioner med andra skapelseberättelser och det typiska enligt dessa var att världen och mänskligheten kom till genom gudarnas krig, deras sexuella perversiteter och moraliska förkastligheter. Sett till detta historiska sammanhang sticker den bibliska skapelseberättelsen verkligheten ut – Gud är upphöjd och allsmäktig, långt över allt skapat med suverän kontroll över tillvaron.

Skapelseberättelsen förklarar också att mänskligheten är skapelsens krona och höjdpunkt. Hon sätts till att råda över och förvalta skapelsen, men framför allt är hon den enda skapade varelse som har en personlig relation med Gud eftersom hon är skapad till hans avbild. Människan formas för att ha gemenskap med Gud och detta är särskilt tydligt när Gud vandrar tillsammans med henne i Edens lustgård. Hur häpnadsväckande detta än är för oss idag att läsa, var det ännu mer häpnadsväckande för dem som läste texten för första gången och som jämförde den med de omgivande kulturernas skapelseberättelser. Det typiska för dessa är nämligen att människan skapas för att vara gudarnas slavar, inte av kärlek.

Vidare får vi i skapelseberättelsen bakgrunden till varför kristendomen kom att spela en avgörande roll i den moderna vetenskapens utveckling – förvaltarskapsuppdraget ger människan mandat inte bara att råda över utan också att utforska skapelsen. Praktiskt arbete är inte något ont (ett resultat av människans synd eller ett straffarbete som gudarna lägger på människan) utan en del av Guds ursprungliga goda plan.

När man läser texten kan man se de skarpa kontrasterna inte bara mellan den bibliska skapelseberättelsen och samtida skapelsemyter, utan också gentemot vår egen tids skapelsemyt – att allting har kommit till av sig självt, att tillvaron är en slump och att människan är alltings måttstock. Skapelseberättelsen har på så sätt ett viktigt budskap att förmedla även i vår tid.

Det finns en stor samsyn bland kristna om ovanstående teologiska insikter. Samtidigt finns det en hel del frågor där kristna kommer till olika slutsatser. Vem skrev skapelseberättelsen och varför? Använde författaren andra källor? Har den något värde som historiskt dokument? Hur hänger den ihop med naturvetenskapen?

En hel del bibelforskare menar att skapelseberättelsen faktiskt utgör en historisk och kronologisk redogörelse för hur Gud skapade världen. Inom detta synsätt finns olika tolkningar av hur långa skapelsedagarna var, ifall det finns luckor mellan dagarna och ifall det finns utrymme för de långa tidsåldrar som den etablerade vetenskapen talar om. Om man läser skapelseberättelsen på det här sättet finns det flera potentiella beröringspunkter med naturvetenskapen.

Andra bibelforskare menar att författaren till skapelseberättelsen inte avsåg att förmedla en historisk kronologisk redogörelse, utan att skapelseberättelsens syfte är teologiskt eller liturgiskt. Ett sådant synsätt kan lämna ett relativt stort utrymme åt naturvetenskapen att undersöka ursprungsfrågorna utan att den kommer i konflikt med (eller ens i kontakt med) Bibeln.

Ytterligare andra bibelforskare betraktar skapelseberättelsen som så kallad proto- eller mytohistoria, det vill säga en prosaisk berättelse om bakomliggande historiska händelser som återges med en litterär stil och ett metaforiskt språk som inte är avsett att tolkas alltför bokstavligt. Detta är en genre där författaren inte drar någon tydlig gräns mellan det historiska och det teologiska/metaforiska. Om detta synsätt stämmer är det inte särskilt märkligt att vi brottas med att avgöra vad som är historiskt och vad som inte är det, och detta speglar vår svårighet att hantera dylika texter snarare än en brist hos själva texten.

Hur ska vi då gå till väga när vi försöker förstå skapelseberättelsen? Jag menar att vi behöver ta hänsyn till författarens syfte med texten och vad han/hon/de ville förmedla med densamma. Som kristna tror vi att Gud kan tala till oss när vi läser Bibeln, men det är inte samma sak som att tolka den korrekt. När vi ska tolka Bibeln är det viktigt att kontextualisera, det vill säga sätta texten i dess historiska sammanhang. Anledningen till detta är att kommunikation alltid sker utifrån vissa historiska omständigheter. Till och med Gud själv var ju tvungen att välja ett språk som mottagarna kunde förstå och att tala till dem på ett kulturellt betingat sätt för att budskapet inte skulle bli obegripligt och meningslöst!

Författarens avsikter, det kulturella sammanhanget och de ursprungliga mottagarnas förförståelse kan tyvärr vara svårt för oss att sätta oss in i, eftersom vi i dag lever tusentals år efter att texterna skrevs ner. Alla människor delar vissa gemensamma erfarenheter och alla kan därför ta till sig en del av Bibelns grundläggande tidlösa sanningar. Men för att gå bortom den grundläggande förståelsen räcker det inte att läsa Bibeln, utan det krävs djupare studier. Detta innebär i första hand en noggrann analys av bibeltexten. För att komma närmare författarens avsikt och hur de ursprungliga mottagarna förstod den kan det också vara relevant att studera andra judiska texter och skapelseberättelser från samtida kulturer.

I fördjupningsartikeln ges en översikt av ett antal tolkningar, de vanligaste sätten att förstå skapelseberättelsen på. Oavsett var man själv landar kan det vara bra att känna till den variation av tolkningar som finns bland evangelikala kristna.

Sebastian Ibstedt

Redaktionell kommentar: Som vi skriver under rubriken ”Bakgrund” har vi gjort valet att i frågor där även bibeltroende kristna kommer till olika slutsatser synliggöra alternativen snarare än att låsa oss vid en enda tolkning. Detta gäller särskilt texterna på temat Skapelse och evolution, där vi har eftersträvat ett deskriptivt och mer förutsättningslöst förhållningssätt. Vår förhoppning är att läsaren på så sätt ska få underlag att bilda sig en egen uppfattning i de frågor som berörs.