Myten att Giordano Bruno blev martyr för sina vetenskapliga påståenden

Myten säger: Den katolska kyrkan kände sig hotad av Giordano Brunos vetenskapliga idéer, i synnerhet hans tro på den kopernikanska världsbilden (med solen och inte jorden i centrum). Därför blev han dömd till döden och bränd på bål.

”[Bruno blev] världens första martyr för vetenskapen …”[1]

”Bruno är mest känd genom sin martyrdöd för den fria tankens och forskningens sak.”[2]

Men sanningen är att: Giordano Bruno blev bränd på bål år 1600 men knappast på grund av hans syn på vetenskap. Att vetenskapshistoriker har beskrivit Bruno som en martyr för vetenskapen beror till stor del på Johannes Kepler. Kepler kritiserade nämligen Galileo för att inte ha gett tillbörligt erkännande åt Bruno som föregångsman för den heliocentriska världsbilden. Kepler, som var samtida med både Bruno och Galileo, betraktade alltså Bruno som en föregångsman i fråga om den vetenskapliga revolution som Galileo blivit symbolen för.

Den katolska kyrkan tillät astronomer att fritt spekulera om solen som centrum i (det då kända) universum, så länge som de inte undervisade detta som sanningen. Detta var ett rimligt krav, då tydliga bevis ännu inte hade framlagts vare sig för geocentrismen eller för heliocentrismen. Brunos heliocentrism kan därför inte ha varit skäl nog för en dödsdom, inte ens med den tidens måttstock.

Däremot var Brunos teologi djupt problematisk i kyrkans ögon. Han förnekade flera av den kristna trons huvudsatser, såsom treenigheten, Jesu gudomlighet och jungfrufödseln. Utöver heliocentrismen menade han vidare att universum var oändligt stort och innehöll många befolkade, jordlika världar.

Till följd av detta hävdade Bruno att mänskligheten på jorden inte skulle ses som unik och att Jesu frälsningsverk inte var tillräckligt, eftersom det inte inkluderade dessa andra världar. Förmodligen var det denna idé – tillsammans med Brunos förnekande av andra centrala kristna läror – som var den verkliga orsaken till att han dömdes till döden. Han betraktades helt enkelt som kättare i kyrkans ögon och blev därför en martyr för den fria tanken och det fria ordet.

Inget av det vi skriver här ska förstås tolkas som ett försvar för den medeltida katolska kyrkans intolerans mot oliktänkande. Att Bruno inte brändes på bål för sin vetenskap utan för sina religiösa och filosofiska övertygelser förmildrar inte det orättfärdiga i att döda honom. Men rätt ska ändå vara rätt och vår poäng här är att domen mot Bruno inte utgör ett exempel på en tänkt konflikt mellan vetenskap och kristen tro.[3]

Mats Selander

[1] Omslagstext till boken The Pope and the Heretic: The True Story of Giordano Bruno, the Man Who Dared to Defy the Roman Inquisition av Michael White (New York: HarperCollins 2002).

[2] Uppslagsordet ”Bruno” i Lilla Uppslagsboken (Malmö: Förlagshuset Norden AB, 1964–1967 års upplaga).

[3] Alla uppgifter om Bruno är hämtade från Jole Shackelford, ”That Giordano Bruno was the First Martyr of Modern Science”, i Ronald L. Numbers (red), Galileo Goes to Jail and Other Myths about Science and Religion (Cambridge: Harvard University Press 2010), s 59–67.