Trodde medeltidens kristna att jorden var platt? Torterades och fängslades Galileo? Brändes Bruno på bål för sin vetenskapliga uppfattning? Har kyrkan och vetenskapen präglats av konflikt? Svaret på alla dessa (och många andra liknande frågor) är ett nej. Den populära...
Myten att medeltiden präglades av fiendskap mot förnuft och vetenskap
Myten säger: Medeltiden var en period av vetenskaplig stagnation på grund av den katolska kyrkans stora inflytande på kulturen. Kyrkan var motståndare till vetenskap och förnuft, och premierade endast teologi och mystik. Det var först i och med renässansen – när den kyrkliga dominansen släppte – som den intellektuella och vetenskapliga utvecklingen tog fart igen.
“Ledarna för renlärig kristendom byggde upp ett stort hinder för kunskapens framsteg … Efter att … kristendomen hade erövrat romarriket och större delen av Europa … ser vi en vetenskaplig minnesförlust över hela Europa, vilken hemsökte kontinenten från år 300 e Kr fram till åtminstone 1300 e Kr.” [1]
“Det är svårt att se hur matematik, vetenskap och angränsande discipliner kunde göra några framsteg i denna [medeltida] atmosfär.”[2]
Kristenheten [under tidig medeltid] hävdade att all kunskap står att finna i Bibeln och i kyrkans traditioner … och blev därmed en stötesten för Europas intellektuella utveckling under mer än tusen år.”[3]
Men sanningen är att: Senare forskning har visat att medeltiden var en mycket dynamisk period när det gäller teknologi, vetenskap och matematik.
Inte minst genom skapandet av universitetet lade medeltiden grunden för den moderna vetenskapen. Mellan år 1150 och 1500 hade de europeiska universiteten utbildat fler personer i naturfilosofi än någon annan tidigare kultur. De medeltida universiteten frambringade naturfilosofer och matematiker som Robert Grosseteste (ca 1170–1253), Jordanus de Nemore (ca 1225–1260), Thomas Bradwardine (1290–1349), Richard Swineshead (aktiv 1340–1355), Jean Buridan (ca 1300–1361) och Nicolas Oresme (ca 1325–1382). Dessa började tillämpa matematiken på naturfilosofin och lade grunden för modern fysik och mekanik. I dag vet vi att flera av dessa föregrep Galileos idéer.
”Människorna i det medeltida Europa uppfann på egen hand glasögon, den mekaniska klockan, väderkvarnen och smältugnen. Linser och kameran, nästan alla sorters maskiner samt själva den industriella revolutionen, har medeltidens glömda uppfinnare att tacka för sitt ursprung. Bara för att vi inte känner till deras namn innebär det inte att vi inte borde erkänna deras bedrifter.”[4]
”I motsats till den allmänna uppfattningen, journalistiska klyschor och felunderrättade historiker har senare forskning visat att medeltiden var en period då det gjordes enorma framsteg inom vetenskap, teknologi och kultur. Kompassen, papperet, tryckpressen, stigbyglarna och krutet kom till Västeuropa mellan 500 och 1500 e Kr. Visst är det så att dessa uppfinningar härstammade från Fjärran Östern, men européerna utvecklade dem i mycket högre grad än vad någon annan hade gjort.”[5]
“Det mest avgörande var att medeltiden lade grunden för den västerländska civilisationens största bedrift, nämligen modern vetenskap. Det är helt enkelt inte sant att påstå att det inte fanns någon vetenskap före ’renässansen’”.[6]
Mats Selander
[1] Daniel Boorstin, The Discoverers (New York: Random House, 1983), s 100.
[2] Charles Freeman, The Closing of the Western Mind: The Rise of Faith and the Fall of Reason (London: William Heinemann, 2002), s 328. Citatet är hämtat från James Hannam, The Genesis of Science: How the Christian Middle Ages Launched the Scientific Revolution (Washington, DC: Regnery Publishing, 2011), s xiv.
[3] John William Draper, History of the Conflict between Religion and Science (1874). Citatet finns i Michael H Shank, “That the Medieval Christian Church Suppressed the Growth of Science” i Ronald L. Numbers (red), Galileo Goes to Jail and Other Myths about Science and Religion (Cambridge: Harvard University Press 2010), s 19.